Äntligen erbjudande från Trimtex

Nu börjar det bli dags att kitta sig med riktigt bra träningsgrejer inför vintern! Jag har väntat på en bild på ett par kompressionstights men jag IDS inte vänta längre. Take my word for it.  De är fantastiska. Normalstorlek. I tester i Norge så sopade de mattan med flera stora märken vad gäller prisvärdhet.

Jag är ett stort fan av Trimtex. Det funkar inte med halvdana grejer om än så snygga när man ska vara ute i kyla, regn, blåst, många timmar och när man vill att grejerna bara ska sitta och göra sitt jobb. Jag var trött på löparjackor som inte följer mina rörelser. Tights som hasar ned och tappar formen.

Jag tvättar mina kompressionstights från Trimtex flera gånger i veckan och de sitter lika bra som när de var nya. Jackan-ja vad ska jag säga, den hade jag på mig i tio timmar på TEC och den klarade allt från snön och sen att hålla mig torr. Den har en jättebra stretchig panel på ryggen och är en lika klockren skidjacka som löparjacka.

Här kan du läsa om deras etiska regler.

Jag frågade Trimtex om jag fick göra ett erbjudande till mina läsare eftersom flera frågat efter deras grejer. De säljs inte i butik men över 300 klubbar (mycket skidåkare och orienterare) har upptäckt att man kan designa sina egna kollektioner och hur bra grejerna är. Läs mer om det här.

Så! Här har ni jackorna: Herr och dam. Till kalaspris.  874 kr inkl moms (1529 ord pris). Storlekarna är normala- jag har M i vanliga fall och M i denna.

Och dammoddellen:

Klickar ni på bilderna kommer ni till beskrivningen av jackorna.

Vill ni beställa så mailar ni mig på ansofisticated(at)gmail.com med herr eller dam och storlek samt levadress. Då återkommer jag med betaluppgifter. Leveranstid är ca 2 veckor och jag ”stänger” den 26 oktober.

Tightsen: 499 kr. Förstår att ni vill se bild. Det kommer. Men ville bara få ut detta NU!

Icebreaker på Island

Bästa Sara lämnade en påse med klädgodis hos mig när vi sprang sist. En påse full med provkläder från Icebreaker. Det var både cykeltröja, t-shirt, luvtröja och annat. Jag provade allt som ett barn på julafton och tre plagg passade som en smäck.
Alla plagg är i merinoull från New Zeeland och genom en kod på plagget kan man spåra dem tillbaka till den farm fåret kommer ifrån.
Jag tog med mig de plagg som passade hit till Island för jag vill hålla mig varm. Det blev de här:

En superfin grön tunika, en t-shirt med liten ficka bak. Och en jätteskön sportbh.
Här hittar du Icebreaker. Säljs även på de flesta välsorterade sportbutiker.

Så nu är vi på Island och har som sig bör tvagats i Blå lagunen som trots en turistmagnet är helt fantastiskt!

Nu är vi på väg mot Reykjavik och här har nyligen Yoko Ono varit och firat John Lennons födelsedag och delat ut pris till Lady Gaga. Det missade vi! 🙂 ha en fin kväll!

Produktutvärdering och morgonpass

Jag har äran att få testa Trimtexgrejer då och då. Men det är ett kritiskt testande, jag är inte sponsrad av dem
på något sätt och i den här bloggen kommer det inga retuscheringar eller betalade åsikter – det gissar jag att ni märkt vid det här laget!? Däremot älskar jag deras kläder och prylar.

För ett tag sen fick jag sk ”gaiters” alltså damasker från Trimtex och idag satte jag dem på prov. Jag premiärsprang även i mina adizero XT, den nya modellen som gör mellanfot eller framfotsisättning lättare genom mindre häl-tå drop. De är också lättare och sulan är lite mer ruggad. Under mittpartiet är det ett riktigt ”prickigt” parti vilket ska hjälpa fästet på hala rötter.
To the test alltså! Jag stack iväg på den lilla 5 km runda som startar nära vårt hus och går ned till Ottsjön och sen upp igen.
Eftersom det är gjort för vandrare så är det en del spång. När de är blöta så är det väldigt svårt, oavsett sula, att få fäste. Jag stod och valde mellan ett par Icebug med metalldubb och adizero XT’n på Runners Store och resonerade fram att det är så lite spång på så mycket annan terräng så hellre ta det piano över dem. Icebug sitter katastrof på mina fötter.
Skon satt i övrigt precis så bra som jag önskade och kändes helt klart smidigare än den förra. Tycker bara den ser ut som en tokig forbollssko…. Adidas skosnören är annars ett skämt – de känns alldeles för plastiga och jag tycker de släpper ofta.
8/10 i betyg på skon där avdrag är för galen färg och skosnören. Jag tänker annars att man minsann kunde strunta i att lägga så fina plankor som spång och låta de vara lite ruggiga så skulle man inte behöva metalldubb alls!

Angående damaskerna, gaitersen så sitter de på väldigt bra på vaden. Däremot saknar de den ”krok” som jag sett på tex inov-8’s gaiters som gör att den sitter fast tight runt ovansidan av skon. Jag fick inte in något skräp idag men gissar att det kan hända om gaitern far omkring.
7/10 i betyg med avdrag för avsaknad av fäste på skon. Jag gillar dem så jag kommer ha dem!

Det var riktigt härligt att springa här igen. Jag skulle som sagt bo här om det inte var så att man inte kan ta med sig Tigerfisen från sin pappa i Stockholm. Men när nu vår hyresgäst i andra delen av huset flyttar ut så skenar fantasin. Boendekostnaden halveras, lugnet dubblas och livskvalitén skjuter i höjden. Men allt måste kanske inte ske nu.

Annars hakade vi på när fåren skulle flyttas i byn idag.

Och annars har jag funderat på Jojje Borssén’s fantastiska resa till att kvalificera för Ironman Hawaii. Helt fantastiskt. Vilken resa. Vilken fight. Nu, när han nått fram så säger han att han inte orkar träna som han gjort tidigare. När han nu når målet så är han inte mindre lycklig men har slitit så hårt att han får ta det lite lugnare på Hawaii.

Det tänker jag på.

Jag tänker också på att jag måste inse att jag aldrig kan vara vän med alla, få alla att hålla med mig och vinna alla jag möters hjärtan. På lördag sänds Upploppet på P1 och där är jag med och pratar om Tjejmarathon. Jag vet att alla inte förstår och det är lätt att förkasta om man inte lyssnar – jag och Madde har mött det redan. Hon är nog lite tuffare än mig men jag känner mig så 100%-igt övertygad om att vi inte bara gjort något bra utan något fantastiskt (vilket är ett ord jag missbrukat före och efter loppet!). So bring it! Ska man röra om i grytor så kanske det måste ryka lite!
Integritet. Där har jag ett ord till för tatueringen på armen.
Se vad roligt jag hade imorse:

Wicked Wednesday och test av Nike Run Sthlm

Men vilken jäkla onsdag jag har haft! Häng med!

Jobbade som ett a* och hade sen ett bra möte med Håkan som är mitt utsedda bollplank för ideer av olika slag.

Dags för träning med jobbet. Jag valde mellan att bli plågad av Rubin och mindre plågad av Ingmarie. Plågad skulle jag bli hursomhaver för kroppen ligger på underskott, näsan är full med pollen och benen blev kvar uppe på Skutan tydligen.

Valde Ingmarie och Thomas. Vi körde stegringslopp och sen 2,3 och 4 minuters intervaller. Sen plankor av olika slag. Inga problem. Stark i bålen. När det var dags för burpees blev det lägligt dags för mig att springa tillbaks till kontoret för att ta på ryggan, äta en banan och springa vidare till InterSport på Drottninggatan. Nike har startat Nike Run. Eller Nike We Run Sthlm + . Eller Nike +? Eller nåt.

Där möttes jag av alldeles för hög musik (ja jag är pensionsfärdig i vissa avseenden). Sen något mycket trevligare- Jessica och sen Sara och Åsa. Otrevligare var att Sara inte skulle springa- jag hade sett fram emot att småsnattra med henne men hon hade bagduties!

Man fick välja hastighet 30 min. 25-30 min eller 20-25 min på 5 km. Riktat för de flesta alltså. Sen fick man en t-shirt. Jag tänkte inte ha den men var dyngsvett så bytte om rätt glatt. Började ana hur det skulle se ut. Sen var det ungefär som jag trodde. Det står en kändis (Kajsa Bergqvist) och säger att man ska sätta mål och att Nike är bra. Nike är bra tycker jag. Deras kläder är otroligt snygga, funktionella vet jag inte, har inte prövat så mycket. Satan i gatan vad snygga korta shorts de gör. Var tvungen att titta lite på dem. Mumma.

Sen skulle vi värma upp. Mattias Claesson började med att stretcha. Stort frågetecken. Vi stod utanför Intersport, mitt på Drottninggatan, i likadana t-shirts och jag kände mig så otroligt fånig. Försökte identifiera varför men, det kändes bara dumt. Vi sprang iväg, jag vet inte vad vår ledare hette, det var två stycken. Inga tekniktips. Däremot fick Pernilla jag sprang bredvid en pik för att hon hade Asics skor. Men de peppade de som inte riktigt hände med. Det var bra. Helt plötsligt stannade ledarna- vi skulle vända. Så sprang vi tillbaks.C’est tout.

Nu kom höjdpunkten – vi fick GALET goda bars. Kommer inte ihåg vad de hette. Men så mumsiga. Råkade äta två. Mådde inte så bra. Fick en trevlig pratstund med Jessicas otroligt trevliga kille Jaime och så dök Norrland upp som gubben i lådan!

Loreen? Eller Jessica?

Ja vad ska man säga. Jag tycker inte om att klaga på sånt som är gratis och där jag vet att flera som jobbar med projektet verkligen brinner för rörelseglädje, inte för att göra PR för ett märke. Men kanske tänka igenom upplägget lite till nästa gång. Släppa Nikefokuset. Vi kommer komma i våra Asics och Brooks och adidas och Garmin är liksom en vedertagen pryl på folks armar. Fokusera på löparglädjen. Den delar vi alla och den delar vi lätt och enkelt.

;

Till dig som funderar på att prova- gört! Nästa gång kan man springa 3, 5 eller 10 km och det är massa trevliga människor där som springer och hjälper till!

Men sen då? In på Åhlens för att dra på varma kläder och hittade en face spray av något slag på ett sånt där sminkställe där de har burkar i massa färger man undrar var sjutton man ska ha? Grönt någon? Vidare till tuben och hem till Magnus. Där i hans kök stod den vackraste cykel som någonsin skådats. Min Merry. Titta bara!

;

Jajemen. Magnus var så snäll och skruvade på trampor och skruvade på klossarna på skorna. Sen var det dags att trampa hem genom den soliga sommarkvällen (note to self, solglajjer är bra på hoj). Jag hade ingen aning om hur jag skulle komma hem men kom till Västerbron. Jag och Merry måste lära känna varann lite. Rätt snart var vi överens om att Stockholm är en jäkla skitstad att cykla i- det byggs ju om överallt. Rätt var det är är det en orange pil rätt ut i ett grustag där de här smala däcken bara far. Mitt ovana ass fattade ingenting och de hårdpumpade däcken släppte igenom varenda sten rätt upp i baken.

När jag väl börjat hitta formen och växlat upp o ned hit o dit (ingen aning vilka växlar jag använder) så ökade jag utför en lutande gata. Och vips så bokstavligt talat flyger två kids ut ur ett par buskar på två bmx. Kidsen vrålar över någotn erövrat hopp, jag vrålade av rädsla men inga bamseplåster behövdes idag. Phu.

Väl hemma möttes jag av nästa fantastiska present:

Jag har startat en ideell förening. I styrelsen ingår förstås Madde eftersom Tjejmarathon drivs genom denna förening. Min syster är med också och min faster är suppleant. Jag har en affärsidé som jag vill driva i den här föreningen och så snart Tjejmarathon är avklarat så ger vi oss på nya projekt för att slussa pengar till de som bättre behöver dem, och samtidigt bli friskare, gladare och mer tillsammans. To be continued….

Nu! Ska jag lägga mig och kika på Merry som står bredvid sängen (det blir så på 46 kvadrat det är inget kinky över det). Imorgon är en ny fantastisk dag, full med jobb, Tjejmarapyssel och annat jag valt in i mitt liv. Sov gott!

;

Ingmarie säger planka!

Söta Sara och Åsa

Japp. Rätt glad.

Märkesnörd?

Nä. Men jäkligt mån om grejer jag har på mig. Vissa saker hänger med i flera, flera år.
Idag har jag kompressionsstrumpor från GoCoCo som räddar mig från träningsvärk ( av 4 mil igår känns bara axlarna). Långkallingar från Falke som nog är mina bästa någonsin.
Till det underställ från Primark (!!!)i England. Och min eftersurfgoströja som är sliten och trasig och jag älskar så.
Redo för Ebbas debut på skridskor!
Sjukt redo för löpning men det finns det inte tid till idag och en vilodag gör nog gott.
Ha en bra söndag!

Första passet på resten av mitt liv

tyckte jag lite melodramatiskt att det var idag och det var därför jag stod och velade mellan löpgruppen och intervallgruppen.

Det är ju nu grundträningen sätter igång och mitt bekväma tempo ska flyttas nedåt raska 30 sekunder. 5:30 ska bli 5:00. 6:00 ska bli 5:30. 4:30 ska bli..gulp 4:00.

Det här är inga kliv man bara tar sådär lite nonchalant utan en motdemonstration från kroppen i form av mjölksyra och eventuella skador. Jag fick ju löparknä och har vilat snällt 10 dagar. Så med det i huvudet valde jag den lite lättare löpgruppen.

Som visade sig smittats av fartsjukan och drog iväg lite snabbare än vanligt. Vi har just återupptagit träningarna efter Lidingöloppet och gått ut med att det var ”pröva på”pass så några höjda ögonbryn emellan flåsningarna var det när vi sopade förbi Karlbergs Slott i 5:20 tempo i ”lätta löpgruppen”. På vägen tillbaks spårade det ur som vanligt. Kollegorna, och jaaaaa jag också beter oss som hästar på väg hem till stallet och hej vad det går där längs atlasmuren i sluttningen. 4:30 fart tjosan hejsan.

Jag älskar att träna på hösten. På lövspräckliga gångbanor, hala stigar. Med mörkret lurandes och gatlyktor som ljuskälla. Älskar. Men allt är inte som vanligt. Mitt knä är inte som vanligt. Jag har en känning, det gör inte ont och jag testade och stod på och gjorde stegringslop och det gjorde inte ont men jag har inte självförtroendet i kroppen. Jag är så rädd att skadan ska bli värre, nästa år är liksom da boooomb vad gäller lopp.

Rehab rehab rehab och här har ni ett av mina bästa verktyg. Den ser ofarlig ut ….…den här hårda skumgummirullen men lägg dig på den på sidan och rulla utsidan av låret uppåt (så rullen går uppåt). AJ. AJ. AJ. Så bra. Den ska jag rulla mig på varje dag nu. Rehab rehab rehab.

Alternativ träning får det bli också. 3 pass löp i veckan. 1 pass annat. Gärna kickboxning.

Om ni undrar vad det andra är som ligger på golvet så är det mitt andra tips för dagen. Skumgummirullen går att få hos välsorterade sjukgymnaster och naprapater.

Det andra är en sk buff. Alla tjejer i Östersund har en och de är inte dumma. Om de är i rätt material. Jag förundras så ofta över hur mycket huvudbonader, som säljs på skidsportsaffärer och sportaffärer som är i plast. Akryl- what? När värmer plast skallen? Galet. Jag var inne häromdagen i en liten skidaffär och försäljerskan sa om en spräcklig mössa med sån där text typ ” oh we are so cool and ignorant, this beanie should defo stay on inside” översatt ” det här är en sån där mössa som du har om du är sjukt jäkla skidcool och ha den gärna inomhus för att se extra jag bryr mig inte fast ändå jättemycket ut. Ni fattar. En sån mössa. ”åh den där är jättevarm och go” sa hon. ” Det är akryl” sa jag. ”Hur är det varmt och gott?”

Nänänä mig luras man inte med (vad gäller sånt iallafall, ni minns fadäsen i cykelaffären, jag är sjukt lättlurad). Så här ser ni vad man kan ha på skallen om man seriöst vill hålla sig varm under träning, eller vad som. Får bra plats under en hjälm också om man cyklar.

Merinoull. På barnavdelningen på Coop Stormarknad. 89 kr. Dumt att betala mer för plast när man kan få ylle billigt.

Idag har jag jobbat som en gnu och det är inte slut än. Det blev inget löp hem igår och definitivt ingen yoga imorgon. Min unika, ensamma mys(jobb)kväll på soffan försvann då jag var tvungen att ned och leta i källarförrådet efter exets pass som jag ska leverera innan 0700 imorgon. Så går det när man visningsstädar bort allt man har… Ett helt paket haloumi och en halv kaka mörk choklad har det gått åt för att ta mig ur den svackan och knåpa ihop jobbet och för att ”hålla koll på kosten” ligger det förvånandsvärt många kartonger Lindt choklad i pappersinsamlingen.  Men jag är immun mot ilandsfadäser. Veckorna är ett slit mot små obekvämligheter. Det är massa väskor, matlådor, glömda busskort, svårhittade passerkort. Svettig och rufsig och ovårdad bland alla glammigt snygga kollegor i sina perfekta kostymer och fint klippta hår och naglar. Men jag har 2 magiska helt egna timmar mellan 20.00 till 22.00 där ALLT ska in. Där jag hinner drömma mig bort på windguru, och magicseaweed (surfartjejen lever om i mig hela tiden). Titta på utbildningar, resor. Skriva små lappar om mina drömmar för att ge dem lite plats någonstans i min kalender för framtida åtgärd.

 Äta två kokta ägg över papperskorgen  imorse för att inte kladda ned någonstans före visning.  Torka mig ur lägenheten så det ser ut som ingen som gör avtryck någonstans bor där. Låta lämnandet på dagis och påklädningen ta den tid det tar för att Ebba inte ska drabbas av min stress. I den sekund jag lämnar rusa till T-banan, ställa om till revisor. Äta knäckebröd i taxin på väg till kund för att jag inte hinner äta frukost innan. Inte inte inte en massa saker för att bara genomföra det som måste genomföra och maj gaaad vad jag nu längtar efter att få försäljningen gjord. Få mitt köp genomfört. Bo mindre. Bo enklare. Ha en fungerande vardag som separerad förälder. Börja göra det jag drömmer om. Eller…fortsätta göra det jag drömmer om. Det här är en del av det. Living the dream. Om än lite oglamoröst.