Häng med hit

Jag finns HÄR nu- du kan följa mig via bloglovin  och kom ihåg att uppdatera länken om jag syns i någon kolumn på din blogg. 🙂

Äntligen erbjudande från Trimtex

Nu börjar det bli dags att kitta sig med riktigt bra träningsgrejer inför vintern! Jag har väntat på en bild på ett par kompressionstights men jag IDS inte vänta längre. Take my word for it.  De är fantastiska. Normalstorlek. I tester i Norge så sopade de mattan med flera stora märken vad gäller prisvärdhet.

Jag är ett stort fan av Trimtex. Det funkar inte med halvdana grejer om än så snygga när man ska vara ute i kyla, regn, blåst, många timmar och när man vill att grejerna bara ska sitta och göra sitt jobb. Jag var trött på löparjackor som inte följer mina rörelser. Tights som hasar ned och tappar formen.

Jag tvättar mina kompressionstights från Trimtex flera gånger i veckan och de sitter lika bra som när de var nya. Jackan-ja vad ska jag säga, den hade jag på mig i tio timmar på TEC och den klarade allt från snön och sen att hålla mig torr. Den har en jättebra stretchig panel på ryggen och är en lika klockren skidjacka som löparjacka.

Här kan du läsa om deras etiska regler.

Jag frågade Trimtex om jag fick göra ett erbjudande till mina läsare eftersom flera frågat efter deras grejer. De säljs inte i butik men över 300 klubbar (mycket skidåkare och orienterare) har upptäckt att man kan designa sina egna kollektioner och hur bra grejerna är. Läs mer om det här.

Så! Här har ni jackorna: Herr och dam. Till kalaspris.  874 kr inkl moms (1529 ord pris). Storlekarna är normala- jag har M i vanliga fall och M i denna.

Och dammoddellen:

Klickar ni på bilderna kommer ni till beskrivningen av jackorna.

Vill ni beställa så mailar ni mig på ansofisticated(at)gmail.com med herr eller dam och storlek samt levadress. Då återkommer jag med betaluppgifter. Leveranstid är ca 2 veckor och jag ”stänger” den 26 oktober.

Tightsen: 499 kr. Förstår att ni vill se bild. Det kommer. Men ville bara få ut detta NU!

Tryck ”gilla”

Jag har funderat lite. Nä mycket förstås men på varför en del bara inte kan låta bli att trycka ned de som de går bra för. Jag har blivit rätt bra på att sålla och inse att avundsjuka ofta uttrycks i små gliringar och konverteras i sin praktiska form till missunnsamhet. För några år sen hade jag fått stå ut med massa sånt men nu har jag ju som sagt sållat och omger mig med människor som jag kan glädas med och inte säger ”vilken tur du haft” när man slitit arseletet av sig och det faktiskt betalar sig!

Men om man inte dragit det tio varv för sig själv och har en stålram av självkänsla så kanske man luras att tro att man gjort något fel när vissa verkar ha så svårt att unna en en komplimang, ett tack för en inbjudan, ett omnämnande. Ett ” grattis vad roligt för dig” ” bra jobbat”. Ett ”gilla” på Facebook när någon yttrar något glädjefyllt/ stolt/ kaxigt som man kanske själv egentligen velat göra. Det handlar inte om att man ska kommentera alla träningspass och bilder folk postar i diverse sociala medier utan att passa på att tala om att man faktiskt tycker något är bra. Uppmuntra det!
Än viktigare inom de områden där man kanske tänker att det där var väl inget. Fast det kanske var något stort för den personen.
Jag ser det mellan raderna lite här och var. När en del har en svacka själva är det så lätt att klanka ned på andra som det går bättre för just då. Ifrågasätta. Men det är just då man får som mest av att njuta av andras framgångar. Hylla dem för då kommer de dela dina framsteg.

MISSUNSAMHET. Så fult! Inte att förväxla med avundsjuka- den kan faktiskt konverteras till kraft att go get det man själv vill ha. Men det rätta är alltid att hylla andras framgångar.
Som en metafor tänkte jag på en grop.
När du är där nere och inte når upp kan du antingen be om hjälp att bli upplyft till de som är där uppe. Så kan ni sen glädjas tillsammans. Eller så kan du försöka dra ned dem i svackan och trampa på dem för att ta dig upp själv. Men då blir det ensamt däruppe.

Det kostar så lite. Det ger så mycket. Ge spontan enkel kort rak positiv feedback. Så ofta du kan. Ringar på vattnet ni vet. Starta en trend. Tryck ”gilla”.

Träningsplaner för oktober

Jag ligger här på soffan och tittar på Solsidan på min nya tv. Den ser väldigt liten ut där den står där på det stora tv-bordet. Men inköpt på Ica mellan mjölk och ny tandborste till Lillan den är så mycket mer jag än en stor tv inköpt från någon stor mediakedja.

Den är den här veckan i ett nötskal: smarta val för att frigöra tid. Jag handlade den samtidigt som mat och kunde fly till skogs med Skrotmos säkert 1,5 timma tidigare. Det är så mitt liv funkar.

När jag summerar den här veckan kan jag inte riktigt fatta att jag hunnit allt jag bockar av: Heltidsjobb. 5 träningspass. Pluggat min distanskurs. Roddat lite med Tjejmarathon och lite annat spännande. Träffat både vänner, familj och hjälten. Hängt med Lillan utan tidspress. Sovit bra. Ätit alldeles för mycket men så har de fått vara.Riktigt lyckat.

Träningen har varit precis så som den ska vara nu: spontan och på känsla.

12,5 km mörkerlöpningsskojs med fina brudar i måndags.

6 x 600 m intervaller i onsdags, totalt 6,6 km

Jogg och löpskolning och lite korta intervallermed Sirpa från Running Sweden i fredags. Kanske 3 km.

21 km lugn, underbar, terräng i lördags

Och idag så hann jag med ett styrkepass med ett varv löpstyrka på löparbanan. Jag är lite svag i höftböjare och vill gärna vara stark i fotlederna för att inte stuka i terräng så fokuserade på övningar för det. Hittar på lite själv och testar och så konstruerar jag övningar som jag kan dela med mig av sen. :).

Sen rev jag av ett snabbt styrkepass eftersom syster var här och lattjade med Lillan:

Armhävningar/benövning där jag ritar cirklar med benet rakt fram. 3 x 15

Svingar/ rodd med 16/8 kg kettlebell

Planka/ ryggresningar 3 x 1 min

Sen magövning där jag ligger på rygg med raka ben och saxar dem. Det bränner nå jävulskt. Ja 25 minuter tog hela det projektet med stretching.

Resten av oktober går i samma tecken. Varva intervallpass med att jobba med uthållighet. Min plan är att en gång i månaden riva av ett riktigt långt ultrapass får att bygga just den uthållighet och det pannben jag kommer behöva till TEC 16 mil i april. Lägga till pass där jag går upp snortidigt och nästan vaknar medan jag springer för att känna på hur det är att vara helt galet trött och ändå röra sig framåt.

Jag har lyssat en del på Ben Greenfield den här veckan och hans teorier och råd för träning och kost. Han följer en sk ‘ketogen’ kost och äter såna här shakes med saker i som får mig att hulka och har en något striktare kolhydratideologi än jag själv sympatiserar med.

Samtidigt vet jag att jag måste göra något annorlunda för att få till en förändring: jag är otroligt kolhydratdriven när jag tränar och jag vill bli mycket bättre på att använda fettdepåer. Det blir lite exprimenterande och inget man gör 1 månad innan ett lopp men nu har jag tid att ”vägga” och falera. Mest handlar det i ett första steg om att genomföra långpass utan att ladda med kolhydrater utan trigga kroppen att använda mer fett. Komplext och får berätta mer om upplägget senare.

Nästa vecka är jag på Island! på konferens tors- söndag. Som islandshästfrälst ser jag mest fram emot att rida och sen självklart få en stund att kanske springa iväg och se massa vacker natur med löparskor på. Lillan är hos mig tills torsdag så jag pusslar ihop lite transportlöpning tills dess. Ni vet, man tar sig tid till det som betyder något. 🙂

Ha en fin söndagkväll!

Ser ni trollet i skogen? 🙂

Ett sexigt skotest

Jag kan inte så mycket om löparskor! Ärligt! Jag skulle gärna lära mig mer. Sen! Ni vet.

Igår stökade SL till det och åt in på den där timmen jag skapat så det var bara ca 45 minuter kvar av den när jag sladdade in hemma.

Öppnade mitt fantastiska skoskåp där de flesta skorna är storlek 25 och fick syn på Inov-8 Xtalon som jag lånat av Staffan men trodde att de var för små. Visste att det skulle bli mest asfalt idag så ingen risk att skita ned dem direkt. Drog på dem och stack ut.

Under uppvärmningen klurade jag på vad jag skulle göra med de här 40 minuterna jag hade inna jag behövde vara hemma för att hinna duscha innan Gofisen kom hem från farfar.

Tenderar att vilja springa långa intervaller men tänkte att jag skulle springa en ”udda” distans. 600 meter! 6 stycken skulle jag hinna med. Orkade inte hålla på med tempo och grejer utan gick på känsla och ”varvade” bara på klockan när jag sprang.

Det är så härligt att inte mäta hur fort det går för då kan man känna att man springer hur fort som helst. Jag gick fullt ös och det var helt perfekt väder- 13 grader. Jag hade som vanligt för mycket kläder: korta shorts bra men tunn löparjacka- dåligt! Linne och shorts räcker när det är över 12 grader.

Men skorna då? Jo de är fantastiska! De är inte lika stabila runt framfoten som jag tycker adidas är och mina adizero XT är ohotade favoriter men dessa tycker jag vore bra att växla med i terrängen.

Vad var det som var sexigt förresten? Jo förutom det uppenbara- att springa på känsla så blev passet: 6,6 km. 6 x 600 meter.

Klarade den här dagen också. Fick in allt. Imorgon kommer det ulitmata testet: Hänga på låset på dagis. Viktigt möte på kontoret med mina nya chefer. Ut till Bosön. Jobba som en tok. Ta sig hem igenom vääärdelös Sthlms trafik medelst jobbande. Hämta Lillan hos dagiskompis. Sen när vi väl är hemma så har vi fixat det.

Då tror jag bannemig jag klickar hem en pannlampa i spontanbelöning inför vinterns löp och skidutmaningar. Kanske hinner jag få den innan jag åker till Island nästa torsdag?

Prioritera mera!

Jag skriver ofta om prioriteringar. Jag tycker det är så viktigt! Det är otroligt lätt att spendera en hel vecka görandes sånt som man efteråt inte kände gav något. Var någon annans plan. Jag är så himla egosistisk så jag vägrar ens spendera en endaste dag i klorna på en annans planering. Jo- just nu är det så- den här veckan. Jag styr inte över dagarna, jag försöker bara få in bitar av det jag vill göra runtomkring. Kallas visst att ha ett heltidsjobb-inte min grej!

Just nu är jag benhård med mina prioriteringar. Jag säger nej nej nej till allt som inte ligger i topp 4:

1)Min dotter

2) Vänner och familj

3) klara av att sköta de åtaganden jag har på jobbet -man kan säga nej framgent men inte hoppa av saker man har inplanerat

4) Röra på mig utomhus. Träning i dess pressade riktade form är borta. Det går inte att pressa sig när det som ligger på nivå 3 tar för mycket tid så nivå två och ett isåfall får komma ikläm.

Så. Jag ska inte springa Borås 6-timmars. Det är strax över en månad dit. Jag är fruktansvärt otränad och det är helt rätt att vara det just nu. Hela våren tränade jag för TEC 50 miles. Hela vårsommaren tränade jag för fjällmaror och annat. Om 6 månader är det TEC 100 miles. Jag vill verkligen ta mig tid just nu att bara låta träningen bli välbehövd egotid mellan allt annat. Jag har ingen chans att genomföra ett bra 6-timmars lopp om 5 veckor. Springa runt runt på en 1,3 km bana i dålig form. Nä. Jobbar inte så.

Förut hade jag kanske bara ”nä det går inte, måste jobba dag och natt”. Nu- tar jag mig tid och har märkt att det går ändå. Mörkerlöpning i måndags, tidig middag med fin vän igår och sen hem till hjälten. Idag- gå 1 timma tidigare och springa grisintervaller och jobba in det ikväll. Vägrar planera in saker (förutom en sak jag ska berätta om senare). Vägra. Säga tack men kanske. Prioritera bort sånt som går att göra nästa vecka och välja in det som jag inte kan leva utan nu. Alltid sova minst 7 timmar. Stommen. Basen. Aldrig stressa när jag är med Lillan.

Betydligt lättare att skriva om än att göra. Men testa! 🙂

Jobba på bussen….

… För att hinna skutta i leran.

Ett stort frågetecken

Jag har aldrig svårt att blogga. Jag har tusen saker jag vill skriva om så det handlar mer om att sålla bort. Jag skriver ofta inte så som jag själv tycker är snyggt att skriva. Sådär budskapstänkande- ett budskap, ett ämne. Min hjärna funkar inte så, mitt liv ser inte ut så.

Så idag funderade jag precis som vanligt vad min tid inne på den här bloggen, min officiella dagbok och anslagstavla skulle dedikeras till?

Till min kärlek till Lidingöloppet? Thomas, Anna, Jessica alla de andra underbara människorna som gör helgen till något helt fantastiskt?

Eller skriva om hur Skrotmos sprang sitt första lopp idag? För att hon ville. Hur söt hon var i sina små flätor och den enorma tröjan hon själv valt? Hur hon, utan att jag sa ett pip ville springa fast jag sa att man kunde gå runt. Hur hon hade totalfokus på att få en MER när hon gick i mål. Hur hon stannade precis innan mållinjen och tryckte upp näsan i kameran på målfotograferna och sen ville titta på bilen som stod där.

Hur ont det gör i hjärtat att min hjälte får ”börja om från början” med sin träning- nästan. Hur det skär att han som slitit så för att komma i form får ha så ont igen.

Eller skriva om min nästa vecka? Som ger mig lite hjärtklappning. För när man skjuter allt annat åt sidan en vecka, så ramlar det tillbaks veckan efter. En stor internkontrollsgranskning på tre dagar på ett jätteroligt uppdrag men med en stor tidsåtgång. Mitt körkort går ut det är tusen andra såna där ”privatadministrativa” saker som bara går bort. När ska jag hinna dem?

Eller att jag förra veckan ju skrev att ”allt går så bra” och gick runt och var rädd att något skulle hända för så bra har jag inte fått ha det någon längre period på två år och PANG så hände det där ju och ingen lurar mig så jag tänker inte lämna bort Lillan för att hinna med de här privatadministrativa skitsakerna som tandläkare, optiker, körkortspyssel etc för livet har tydligt visat att det är skörare än vad man någonsin vågade tro.

Ska jag skriva om min träning? Eller min icketräning? FEM löppass på två veckor. Alla superkorta, nåja 15 km igår är väl ålrajt men det blir man inte ultralöpare av. Att jag äter lika mycket som jag brukar så har gått upp i helt naturligt energiöverskott och så på det den stress och återupplevnad av sånt som hänt förut i veckan på det. Japp. Inte så roligt. Ytligt? Japp men igen- inte så roligt.

Eller ska jag bara avsluta den här fantastiska veckan med att säga att jag fortsätter pussla. Ta tid till vänner. Ta tid till sömn. Bara göra det jobb jag måste som når upp till en tidsgräns där jag faktiskt hinner röra lite på mig och umgås med det bästa jag har. Planera in det som ger energi.

Jo för apropå det. Så frågade bästa Micka på Access Rehab igår hur jag kunde ha så mycket energi hela tiden. Jag vet varför- det är för att jag bara gör sånt jag ser mening i. Inget annat. Det ger mig energi. Jag umgås bara med människor som ger mig energi. Inga andra.

Ibland gör jag lite för mycket saker jag ser mening i och då kan det bli lite som det blir ibland, att jag vill kasta mig på tåget upp till Ottsjö eller Värmland. Som nu. Vad hände? Hur tänkte jag? Hur ska det gå den här veckan? En dag i taget. Det är då man ska träffa människor som ger energi. Och det är precis vad jag nu bokar in måndag och tisdag. In your face kvällsjobb när Lillan är hos pappa. Fast jag ”borde”.

Det är lite mutter och självömkan just nu för att jag inte är mitt bästa jag men fortfarande är jag sådär fånigt tacksam för livet jag har. Så jag tror det kommer vara såhär lite då och då. Det gör väl inget?

Nu sover vi.

”We are all treading in the gutter, but some of us are looking at the stars” Oscar Wilde m.a.p Grönsta Gärde idag

Lidingö 15 km. Kan sköldpaddor vara hare för en dag?

Ja men gud vad jag tjatar om det. Men det är faktiskt mitt i allt funktionärsarbete så att jag ska springa Lidingöloppet 15 km imorgon.

Det är alldeles för kort. Fy fasen vad syra det måste vara. Jag vet från Kungsholmen Runt att det gör ont att springa kort och då tog jag ändå inte i så det knakade.

Imorgon. Så springer jag för en annan person. Som skulle flygit förbi mig från startgrupp 2 och sprungit väldans snabbt. Ja ni gissar vem och jag tänker inte göra det här till något snyfttinlägg. När någon fått en ny lever så är en akut sjukhusvistelsen utan efterspel inget vi yvar över men det är ändå rutten pölsa att han inte får springa Lidingöloppet för andra året i rad.

Dessutom har jag inte tid att såsa runt för jag är faktiskt på jobbet och strax efter jag går i mål så startar nästan 200 kollegor på Koltorp igen så jag får rappa på om jag ska hinna få på mig torra kläder.

Så det är ett intressant läge imorgon. Det är fullt ös makalös med sånt som jag älskar och kollegor som inspirerar och glädjer.

MEN jag längtar till såna här dagar som jag hade förut under mina ensamma år ute på fjället. Ser att det är två veckor till som är fullbokade ch tänker att är det försent efter det att försvinna iväg till Ottsjö några dagar och landa i allt som händer, springa Blanktjärnsrundan och ut till Kyrkstenen fast det kanske är snö? Det är aldrig försent.

Nu har vi en fantastisk Lidingöloppshelg! Lycka till om du springer! Ta med stövlar! Vi ses i leran!

Lidingöloppshelgen-vad händer?

Tack för alla grattis! Det är nästan lite läskigt att ”outa” det för det är ingen struktur på det än men det ska det bli!

Nu laddar jag för Lidingöloppshelgen. Med tanke på de frågor jag får lite här och varifrån tror jag att inte så många vet exakt vad det är jag ska göra!

Jo! PwC är alltså huvudsponsorer och har en intern friskvårdssatsning sen 1,5 år tillbaks. Vi på huvudkontoret tränar tillsammans 2 gånger i veckan och till Lidingöloppshelgen kommer anställda från hela landet och springer eller stavgår något av loppen.

Totalt räknar jag med att vi är någonstans mellan 550-600 stycken. Ni kommer se oss!

Jag har hand om vårt stora tält på Grönsta och våra funktionärer. Vi har även ett tält på Koltorp inför starterna på 15 och 30 och vi finns på mässan.

Idag åker jag ut till Lidingö för att rodda i vårt tält inför helgen. Hälsa och krama på en massa folk från Enervit, Running Sweden, Lidingöloppet osv. Tältet ska göras fint inför anstormningen av våra löpare. Självklart är alla välkomna att komma och hälsa på hos oss! Vi har en quiz som jag tycker du ska göra- du kan vinna personlig löpcoaching med Running Sweden!

Sen tar jag skruttbilen tillbaks till vårt kontor där vi ikväll har en pasta och peppmiddag med cirka 90 av våra löpare. Ska berätta lite mer om vad som händer i helgen och äta massa mat!

Imorgon jobbar jag i vårt tält på Grönsta och kommer även vara vid starterna på Koltorp! Jag ska själv springa 15 km mitt i alltihop.

Söndag är det mer familjefokus, barn kan rita teckningar- ja vuxna också förstås, kasta i vårt bollplank och fika.

En tuff rolig härlig helg och det enda jag kommer sakna är min hjälte som ju inte kan vara med nu. Jag ska åka till honom NU så kommer det rapport från Lidingö sen!

Löpcoach- hur blir man det?

Hej!

Nu är åsiktsmaskinen vaken igen!  Först och främst vill jag tala om att om det undgått någon så är Running Sweden något av det bästa jag vet inom löpning. Jag har jobbat ihop med dem i över 1,5 år nu via jobbet, varit långpasshjälpledare för dem och sett hur flera hundra kollegor utvecklats genom deras coaching och kärlek till löpning. De är kunniga, engagerade, trevliga och härliga att ha att göra med! Jag reflekterar här mer över begreppet ”löpcoach.”

Kursen gav verkligen max av vad man kan få ut på två dagar. Bra upplägg och jag vet att den riktades såväl till de som ville lära sig mer själva som till de som vill lära ut. På så vis så behövde den ge bredd och lite ”ytligare” information om löpcoachingens komponenter.  Skrapa på ytan för att man själv ska kunna gräva vidare så att säga. Inga uttalade krav på förkunskaper.

Nu vet jag också att nästa kurs kommer fokusera mer på att coacha personligen. För mig som varit involverad i arbetet att leda stora spretiga grupper både från sidan rent administrativt och själv så är det personlig coaching som jag vill lära mig mer om. Jag är sådär försiktigt tjejig ibland och tänker ofta att ”men jag kan ju inte” men efter min egen utvärdering så inser jag att jag kan banne mig massor. Jag har ju gett tips om löpning, teknikpeppat, hjälpt, lett, instruerat på olika sätt inom löpning i snart två år nu och svarar på löprelaterade frågor flera gånger i veckan. Jag känner mig helt klart trygg i det  och önskar dygnet hade fler timmar så jag kunde säga ”ja” till de erbjudanden jag får om att coacha.

Jag hävdar ju också, inspirerad av AndreasPT att den största risken är att man tror att man kan så det räcker. Det handlar om att lära sig mer varenda dag. Att ödmjukt säga att ”jag kan inte allt, jag delar det jag kan. Jag återkommer med det jag inte vet- jag kollar upp!” Ja det där har jag skrivit om tidigare!

Running Swedens löpcoacher är duktiga och proffsiga. Det blir man såklart inte på två dagar. Det Running Sweden lyckades fantastiskt med var att väcka mer tankar och funderingar för oss som vill lära ut löpning. Man behöver verkligen gå steg två för att få ett djupare grepp. Jag tänker också att om man ska titulera sig ”Löpoach” så måste man vara förberedd på att få frågor om träningsupplägg och det kan man inte ha baserat på just den här kursen utan det får man isåfall ha vetat innan. Skulle vilja kalla kursen ”Löpcoach Grupp”. Det finns ett stort behov av ”hjälpcoacher” runtom löpgrupper i Sverige, gissar jag, och det tror jag den här kursen ger väldigt bra kunskaper för.

Men löpcoach kan man bli det på två dagar?  Jag kanske är petig- men tycker det är viktigt i den här debatten som varit om urholkningen av titeln PT och vad den står för att nu inte också begreppet ”Löpcoach” urholkas. Vi var nästan 70 stycken som alltså erhåller ett diplom där det står att vi är löpcoacher från helgen. Båda kurserna var fulla, skulle säkert kunna vara det var och varannan helg. Ponera hur många löpcoacher det blir då på ett år. Många! Jättekul! Men vad innebär det?

Min personliga reflektion om helgen är att jag insåg mer än något annat att jag är otroligt intresserad av löpteknik och hur man lär ut den med tanke på att vi är så olika på att lära in. Vi värderar ord och instruktioner olika och ”fram med höften” betyder olika saker för olika personer.

Alla har en egen löpstil, den ska få vara kvar. Men många som har problem med knän, rygg och benhinnor till exempel skulle må väldigt bra av ett helhetstänk runt teknik och löpstyrka. Jag är ju ett levande bevis själv. Så där har jag mitt fokus för vägen framåt. Samtidigt springer jag ju enbart för glädjens och utmaningens skull. Mot mål- javisst men med pespektivet att löpningen inte är på liv och död. Med fokus på bra energi in och tillräcklig vila. Insikten att man måste vikta passen så man får det viktigaste passet gjort om det kör ihop sig (läs när). Jag brinner för terräng och tycker det skulle vara roligt att hjälpa folk våga sig utanför asfalten mer och upptäcka skog och fjäll mer där löpning sker på lite andra villkor, med annan teknik.

Att förmedla kunskap, inspirera att utmana sig själv och njuta av natur och sällskap eller egentid utan att skada sig- det vill jag göra. Det har jag den fantastiska äran att ha fått gjort redan och utmaningen att ha tid till att göra mer.

Jag kan verkligen rekommendera kursen om du vill lära dig grunderna i att träna folk i grupp eller vill lära dig mer om löpcoaching i grupp. Jag kommer defintivt gå steg 2 och fanns det en kurs som gick på djupet med löpteknik, biomekanik i löpning, programmering och periodisering så skulle jag hoppa på den också. Under tiden så läser jag och testar på mig själv. Och ni hänger ju med här på bloggen eller hur?

Skulle vara intressant att höra era erfarenheter från löpcoacher. Vad är bra? Vad är katastrof? Vad saknas?

Tack för input. Kom ihåg- angrip åsikterna, inte personen. Så kommer vi som skriver våga hantera intressanta ämnen och vi kan diskutera tillsammans! 🙂