Progressivt långpass progressiv lycka

Åh vad jag hade sett fram emot detta! Åt en snabb frukost bestående till hälften av sånt jag egentligen tänkt att inte äta innan långpass framgent men som inte gör något just nu och tuffade iväg. Med 3 dagars matorgie i ryggen var jag full av energi. Tanken var att springa lugnt i början och öka efterhand. 1 mil åt ena hållet- 1 mil tillbaka.
Det var inga problem att hålla snitthastigheten nere eftersom jag fotade en del.

20121014-142033.jpg

20121014-142025.jpg

Här är huset där Reagan och Gorbachev hade möte 1986.

20121014-154620.jpg

Det var en skön känsla när jag kom in i andra andningen och tempot naturlig ökade. Inget fotande. Bara rulla fram med hög stegfrekvens. Stark.

20121014-155523.jpg

Här ser ni två andra löpare. Såg flera. Många vätskebälten. Många som sa hej!
Lyssnade på flera Ben Greenfield podcasts och får massa värdefull info, idéer inspiration.

20121014-155719.jpg
På väg tillbaka mot Reykjavik

Skön sväng på nästan exakt 20 km. Rätt känsla. Blir lite stel i axlarna när jag springer med ryggsäck men min ischias är så mycket bättre så jag knappt vågar tro att det är sant. Sen god lunch (lamm) med finaste och shoppade lite mer till Lillan. Blev ingen islandskofta- eller ylleklänning som jag tänkt men roligare att handla presenter. Jag fick mig ett pannband. Det får räcka. Är så laddad för en massa saker nu. Nytt kostupplägg för mig. Börja planera träningen. Jobba vidare med Tjejmarathon 2013. På flyget hem ska jag göra en offert på löpträning till ett gäng och även jobba lite med ”nya jobbet”.
Island får 10 av 10. Ett helt otroligt land med alla komponenter jag älskar:
Hav. Fjäll. Glesbefolkat. Kargt. Hästar. Får. Gott kaffe. Mycket fisk. God mat. Lakrits. Frisk luft. Små städer. Och lägger man av en brakare kan man bara skylla på vattnet.
Men nu längtar jag hem till lilla stora #1

20121014-161204.jpg

Ha en fin söndag!

Om Annie
10% Ultra. 20% mountains 10% water 10% yoga 10% asphalt 30 % trailblaze. 10% music. 100% love.

10 Responses to Progressivt långpass progressiv lycka

  1. Uppochhoppa skriver:

    Fint! Jag har läst med glädje!
    Kram!

  2. Ingmarie skriver:

    Välkommen hem och tack för att du har delat med dig av allt från resan! Hoppas vi ses snart!🙂

  3. Åh, vad ska du göra för spännande med maten? Jättenyfiken på hur du får i dig allt du behöver för att lyckas springa som du gör, utan att vara ständigt tokmätt…🙂

    • Annie skriver:

      Ja spännande ! Jag äter väldigt mycket och har på senaste tiden inte tränar lika mycket så ligger några kilo plus. Jag vill dessutom träna kroppen att bli bättre på att använda fett- jag är så kolhydratdriven och för ett ultralopp så är det ju fiffigt att vara grym på fettförbränning! Och nu under hösten/vintern tänker jag testa🙂

  4. kris skriver:

    Hej hej! Kul m Isalndsläsning! Tack för info ang trimtex. Har nu klickat hem en jacka:)
    Ville bara vädra en liten fundering. Har tänkt lite på det där med löparglädje, och att dela glädjen. Sprang gbg halvmarathon igår. Det är ett lopp då man springer från punkt A till B och tillbaka. Det går samtidigt ett marathon som går samma sträcka fast A till B ytterligare en gång. Banans sträckning innebär att man ju möter en massa löpare som vänt eller varvar. Vissa möter man två ggr. Personligen springer jag för det mesta m ett leende eftersom jag tycker det är så härligt att känna hur andnöden trycker mot bröstet och hur benen lägger meter efter meter bakom sig. Det som slog mig var att väldigt få, trots ögonkontakt, svarade med ett leende När jag mötte killarna o tjejerna i täten klappade jag händerna och ropade lite glatt heja heja. Det var d visst ingen annan, i någon av de olika klungor som jag vid olika tidpunker befann mig i, som tyckte man skulle göra. Oopps. Kände mig till slut bara som en översprallig, klämkäck fåne…Det hela blev förstås tydligt då det var varvningslopp och man möttes flera gånger samt att det var ett relativt litet lopp. Kanske är det så att folk är för trötta och koncentrerade? Är det nån oskriven regel som inte jag känner till att man ska ha stoneface på lopp? Eller borde vi kanske alla tagga ner en aning och ha liiite mer kul?? Själv älskar jag att bli peppad och hejjad på. Till och men en åttioårig pensionär som viftar med käppen kan få mig att pinna på lite extra. Vill bara tillägga att jag sprang PB på distansen, 1,41, så det var inte så att jag själv sprang runt och myssprang heller, men fasen, ett smajl gör det så mycket trevligare!?

    • Annie skriver:

      Jäklar vilken bra tid! Grattis !

      Och sen: håller med. Alla gör ju som de vill, eliten kanske inte orkar le tillbaka men vi vanliga borde ju det! På Jubileumsmaran gjorde jag precis som du då man också mötte varandra. och då var det fler som tjoade fast du och jag hör nog till kategorin som är väldigt positiva. Fler av oss!!! Fortsätt sprida det! Och GRATTIS IGEN!

  5. Mik skriver:

    Kris, keep on doing what you’re doing. Det är ju dom andra som är störda!

  6. kris skriver:

    Tack Annie! och Mik! Vi fortsätter le helt enkelt och hoppas att det sprider sig!:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: