Lidingö 15 km. Kan sköldpaddor vara hare för en dag?

Ja men gud vad jag tjatar om det. Men det är faktiskt mitt i allt funktionärsarbete så att jag ska springa Lidingöloppet 15 km imorgon.

Det är alldeles för kort. Fy fasen vad syra det måste vara. Jag vet från Kungsholmen Runt att det gör ont att springa kort och då tog jag ändå inte i så det knakade.

Imorgon. Så springer jag för en annan person. Som skulle flygit förbi mig från startgrupp 2 och sprungit väldans snabbt. Ja ni gissar vem och jag tänker inte göra det här till något snyfttinlägg. När någon fått en ny lever så är en akut sjukhusvistelsen utan efterspel inget vi yvar över men det är ändå rutten pölsa att han inte får springa Lidingöloppet för andra året i rad.

Dessutom har jag inte tid att såsa runt för jag är faktiskt på jobbet och strax efter jag går i mål så startar nästan 200 kollegor på Koltorp igen så jag får rappa på om jag ska hinna få på mig torra kläder.

Så det är ett intressant läge imorgon. Det är fullt ös makalös med sånt som jag älskar och kollegor som inspirerar och glädjer.

MEN jag längtar till såna här dagar som jag hade förut under mina ensamma år ute på fjället. Ser att det är två veckor till som är fullbokade ch tänker att är det försent efter det att försvinna iväg till Ottsjö några dagar och landa i allt som händer, springa Blanktjärnsrundan och ut till Kyrkstenen fast det kanske är snö? Det är aldrig försent.

Nu har vi en fantastisk Lidingöloppshelg! Lycka till om du springer! Ta med stövlar! Vi ses i leran!