Lidingöloppet från halva och från sidan

Jag hade tänkt skicka iväg ett käckt kort inlägg imorse med bilder från start, banan och lite pepp men se nehej det gavs det inte tid till!
Först var bilnyckeln på vift. Svetten bröt ut redan då. Sen ringde en stackars funktionär in sjuk. Fick styra om planen och briefa nästa guldtjej och ta mig till Grönsta först. Min nummerlapp glömde jag nästan innan jag spurtade iväg mot starten. Fastnade i den massa som var på väg mot senare starter men hann säga hej lite innan jag sladdade in i startfållan.
Bästa Jessica var speaker och jag såg många kollegor i samma startgrupp. Såna som var där för de hade tider från liknande lopp. Inte som jag.

Tänkte på vem jag sprang för och att jag skulle njuta.

Schwosch sa det när starten gick. Jag tänkte att jag hakar på här ett tag och ser vad som händer.
Jo men det gick fort. Så jag hängde inte med alls men det var ju så roligt så första tre gick väl på under 16 minuter och det är inte direkt marschfart för mig.
Så sen saktade jag ned, hejade på kollegor som sprang om mig. Njöt. Stannade på vätskestationerna. Tog det lugnt i backarna och dra på utför är ändå ingen ide för det är nog bara 50 % som fattar att de ska hålla till höger.

Hur man än tar det lugnt är det rätt jobbigt att springa på Lidingö. Man får aldrig ”vila”.
Solen sken och det var så fint och härligt.
En som inte tog det lugnt var min kollega som sprang runt på 56 minuter och kom 9a…

Väl i mål så hoppade jag över staketet och hann få min ischiasnerv lite lugnad av Björn på bästa Access Rehab.
Sen skulle jag ta mig till Grönsta men hade missat att de flesta av våra löpare startade 12.50. Kom dit strax efter men min kollega hade varit med vid starten så det var lugnt.
Sprang då längs spåret ned mot Kyrkviken där jag återfann min fina kompis H och vi hejade massor. När de flesta kollegorna passerat sprang jag tillbaka till Grönsta och kollade till tältet men tjejerna hade full koll så ställde mig att heja där med kollegor och S som jag känner från Twitter. Hon hade debuterat på 15 km. Grymt!
Vilken kämparanda det var här. Det är ju så tungt så tungt för vissa. Befogat!
Tillbaka i tältet var det fantastiskt att ta emot en efter en med olika upplevelser.
Otroligt härlig stämning med lera, mjökksyra och endorfiner i en salig röra.

Access Rehab var helt fantastiska. De masserade oavbrutet och alla var så tacksamma.
Sirpa från Running Sweden som var våra grannar i tältet bredvid var hos oss och hjälpte ta hand om alla yriga löpare som ramlade in allteftersom.

Vid klockan halv sju fick jag så äntligen köa mig ut genom stan och det tog över en timme att ta sig hem till min mamma där Tigerfisen fortfarande var vaken och hade åsikter om hur nattningen skulle gå till.
Jag sa att jag gärna hade somnat på en gång men då fick jag höra att ”man somnar inte geggig mamma”.

Så jag tar väl en dusch och laddar om för att åka till Lidingö igen imorgon då.

Tusen tack ALLA för idag. Alla jag hejat på och kramat om, jobbat med och GRATTIS till alla fina insatser! Underbart! Avslutar med lite bilder:

20120929-210602.jpg

20120929-210641.jpg

20120929-210649.jpg

20120929-210702.jpg

20120929-210708.jpg

20120929-210720.jpg

20120929-210725.jpg

20120929-210733.jpg

Om Annie
10% Ultra. 20% mountains 10% water 10% yoga 10% asphalt 30 % trailblaze. 10% music. 100% love.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: