Så mycket springer jag faktiskt inte

Jag vet inte hur ofta jag får höra ”springer du varje dag?” ” Du springer väl flera mil varje gång va?”. ” Du som springer så mycket.”

Det är dags att reda ut begreppen.

Ja- jag kallar mig ultralöpare. Nej- jag springer inte varje dag, jag springer inte mycket. Jag springer så mycket jag tycker hinner. Vilket ALLTID är mindre än vad jag egentligen vill.

Min dröm är ett längre pass i veckan (var fjärde vecka galenlångt, de andra med fartökningar), ett intervallpass, ett fartlek i terräng och ett med backar med löpteknik invävt i passet. Några pass yoga. Ett pass styrka gärna kombinerat med boxning. Ett pass simning varannan vecka och lite exta övningar för att hjälpa min bål. Jag prioriterar träningen högt, är väldigt kreativ med tiden och trollar med timmarna men ändå får jag oftast inte till det jag vill.

Delarna jag vill få in i min träning är: Uthållighet. Styrka (där det behövs, inte biceps direkt). Smidighet/rörlighet. Snabbhet. Teknik.  Det är det jag försöker få in varje vecka. Går sådär och jag har slutat ge mig själv dåligt samvete. Det är få kvällar jag lägger mig och känner att jag prioriterat fel under dagen och borde ha hunnit träna om jag inte gjorde det. Jag tänker att ”sen” hinner jag. Och jag brukar hinna ”sen”. I perioder. Det är inte en sån period nu.

Just nu sitter jag med ett sånt fruktansvärt vidrigt krypigt abstinens i kroppen så ni anar inte.

Förrförra veckan hann jag som bekant nästan inte springa alls för jag var på kurs. När man äter varmrätt klockan 21.30 på torsdagen är det svårt att få till ett pass efteråt. Jag gick upp i ottan varje morgon för att hinna några kilometer. Lördagen innan snodde jag en hel dag till att springa- förvisso men hur ofta händer det?

Förra veckan hann jag med 5 stycken tusingar från jobbet till ett föräldramöte och fick äta middag under mötet. Jag var hjälptränare på jobbet och fick till en jogg. Sen sprang vi på den praktiska delen av löpcoachkursen men det jag pratar om gällande min träning är just det- min träning. När jag springer enligt mitt upplägg. Helt ok att jag inte hann det i helgen alltså eftersom det var kurs.

Men 3 löppass och lite styrka- total distans ca 26 km. Det är inte mycket såsom jag tror de flesta menar med mycket. Det är a 60% av den distans jag planerat in egentligen den veckan. Så jag vill inte höra taget ur luften att jag springer mycket. Tack.

Den här veckan rusar jag mellan jobb och dagis måndag tisdag. Jobb hela onsdagen men barnfri ons till torsdag kväll. Någonstans där alltså skulle det gå kanske. Har en löpdejt inplanerad torsdag morgon. Fredag – körd. Lördag springer jag 15 km på Lidingö mellan roddandet. Söndag- jobb.

Men jag ger mig inte. Aldrig. Löpningen är mitt elixir. Mitt knark. Min dunderhonung. Mitt supersyre, mitt nirvana och min jord och himmel på samma gång.

Jag har en plan och funkar den så är jag mitt flygande jag ikväll en liten stund iallafall. 

I övrigt går den här veckan väldigt bra hittills: 7 stycken post-it. En för varje dag. Solen skiner. Lillan är glad. Det blir pankis till middag. Rock on.

Om Annie
10% Ultra. 20% mountains 10% water 10% yoga 10% asphalt 30 % trailblaze. 10% music. 100% love.

8 Responses to Så mycket springer jag faktiskt inte

  1. coyntha skriver:

    Du är fin och jag älskar hur galen du är!!
    Ja…. den kommentaren: du som springer mycket!! h aha

    kram

  2. Wanja skriver:

    Så är ju livet, man planerar ett drömscenario sen tar man bort och lägger dit pusselbitar, flyttar och justerar allteftersom resten av livet kräver sin plats. Hela tiden med blicken i horisonten. Förut hade jag inget drömscenario, inget mål, men heller inga barn som tog sin del av kakan, alltså betydligt färre pusselbitar att lägga. Trots mer utrymme så tränade jag mindre just för att jag aldrig strävade mot horisonten.

    Vi fortsätter pussla och njuter av de meter vi får i spåren!

  3. Mik skriver:

    Hej!
    Knas att ens behöva skriva detta blogginlägg. Att du känner att du behöver försvara ditt springande! Jag lyssnade igår igen på kroppochsjälavsnittet om löpning från i somras där just den diskussionen fördes: vem behöver försvara att de kollar på tv två timmar om dan? Med tillhörande soffhäng? Varför ska löpare/tränande behöva försvara att de tränar, i de flesta fall mindre än så!?
    En förklaring till de förtäckta gliringar som fått dig att skriva detta är väl att det väcker mänskors dåliga samvete för att de själva tar för dåligt hand om sig själva och sin tid, och att det är frustrerande med människor som faktiskt tar det ansvaret, för de visar ju att det är möjligt.
    Fortsätt att visa oss att det är möjligt, och be inte om ursäkt!

  4. Annika skriver:

    Alltså jag är så imponerad av dig!

  5. Uppochhoppa skriver:

    Jag känner lite samma – fast med träning generellt. Nu kör jag mestadels ybersnabba pass och saknar alltid två-tre stycken när veckan summeras. men det är okej. Det har alltid varit okej, känner man annat kanske man är på väg mot problem? Eller så är vi bara glada att det finns annat vackert viktigt att lägga tid på. Kottar på E liksom.

    Du är min idol för övrigt. I den här pusselstressen där någon snäll själ tyckte att den skulle addera några hundra bitar och man fick en deluxevariant.

  6. Annie skriver:

    Mik- vad fint skrivet. Tack! Jag tänker ofta att jag gillar att visa att det är möjligt- vi är många som visar det!🙂
    Annika- oj tack! Det är inte min pojkvän. Haha!
    Sofy- håller med- då är det problem, då är det prestation som väller över på alla fronter. Tack. lajk jo too!🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: