Bolinderoktetten, söndagsmelankolin och mysteriet med livet

Årets i särklass mest random bloggtitel.

Idag lade jag ifrån mig kalendern. Tog Lillan, skruttbilen och åkte först hem till en vän jag inte träffat på länge. På för länge. Våra barn lekte och vi fikade. Och var ikapp. Garvade och kramades.

Sen for vi vidare tillbaks i tiden. Till Görvälns Slott där det var ”Skördefest”. Området nära Mälaren ligger mig så varmt om hjärtat. Här har jag cyklat, sprungit, gråtit över pojkvänner en skolkdag på gymnasiet, varit 4H-ledare. Det är en tidsresa och den satt så bra idag så. Som mössan mot den lite kalla höstvinden som blåste. Kolonilotten visade upp sina produkter och sålde honung och åkerbärssylt.

Och här träffar jag varje gång det är någon ”happening” på min gamla pianolärare. Han ser i mina ögon likadan ut som då för 20 år sen då jag fuskade med noterna och spelade på gehör. Samma glada man med ett hjärta som slår för musik.  Ett kunnande som är helt oslagbart. Ett engagemang jag blir avis på. Idag spelade han med orkestern ”Bolinderoktetetten”, en blåsorkester som är sprungen ur en gammal orkester som fanns på Bolinder som är ett gammalt industriområde i Järfälla. De spelade i blåsten medan folk hade att välja på piroger i ett stånd och vårrullar från en thaivagn (vad nu det hade att göra med skördefest). Det var en liten publik vars mest engagerade åskådare bestod av min Trollunge som klättrade på senen och dansade lite.  Och jag fast jag applåderade mest. Och några till. Men det gjorde lite ont i hjärtat att de satt där med kalla fingrar och spelade i blåsten.

Det är såna här saker jag kan fastna i när jag har lite för mycket. Jag blir lite rörd. Vill ta tag i något som är beständigt. Som inte snurrar fortare och fortare. De spelade så fint. De förtjänade en stor publik tyckte jag. Det var liksom att kliva ur min galna karusell att stå där och lyssna på Bolinderorkestern medan löven virvlade.

Min pappa och en av mina kompisar ligger begravna i minneslunden i samma område. Som också gör att platsen är så viktig. Jag tog med Lillan till graven för att sätta dit en sak. Gick mellan graven för hon som bara fick 10 år till han som fick 56. Solen sken, Lillan frågade. Känslorna vällde över på alla kanter. Vem är flickan med en blomma på sin gravsten? Hur förklarar man en minneslund?  Varför blev mamma ledsen? Sorg är kärlek som inte har någonstans att ta vägen och jag omdirigerar min sorg till en maskin av kärlek till min dotter och till livet men livsmysteriet då? De frågorna ? Vad gör vi med dem?

Graven är en plats dit man kan gå och visa de som är i himlen att man gillar dem. Så löste vi den frågan men tusen återstår.

Jag går in i årets galnaste vecka. I shit you not. Den är helt galen. Underbar. Jag börjar med att lägga mig i tid. Ta en sak i taget. Äta bra. Och jag filmade ett av styckena som Bolinderoktetten spelade så närhelst det snurrar för snabbt så kan jag låsa in mig på en toalett och förflytta mig tillbaka i tiden. Till tonerna av Fritiof Anderssons Paradmarsch spelad av en blåsorkester med frusna fingrar ute vid Mälaren.

Om Annie
10% Ultra. 20% mountains 10% water 10% yoga 10% asphalt 30 % trailblaze. 10% music. 100% love.

One Response to Bolinderoktetten, söndagsmelankolin och mysteriet med livet

  1. coyntha skriver:

    Va rädd om dig ok?
    Kram kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: