Min tid. Min värld.

Nu är jag äntligen på väg hem. 5 högintensiva dagar med fina trerättersmiddagar, buffefrukost och enorma lunchbuffeér blir liksom för mycket till slut. Jag längtar hem till min lilla tvåa, mitt halvtomma kylskåp, lite treårstrots, slit och släp av väskor. Läsa sagor och lämna på dagis.

Kursen har varit otroligt intressant. De senaste två dagarna har vi pratat ledarskap och coaching. Jag blir brutalt medveten om hur mycket fel jag måste gjort när jag var ekonomichef vid 26 års ålder. Förutom att jobbet var för stor kostym så hade jag ingen erfarenhet av att leda.

Det har jag nu! Och jag märker att just coacha DET! går jag igång på rejält. Ta fram det bästa i människor, det gillar jag skarpt. Om en vecka går jag min löptränarutbildning. Det gör jag inte för att jag tror att jag blir fullärd att träna en massa folk. Det gör jag för att fortsätta bygga en bred bas att stå på. För coacha det vet jag redan nu att jag vill .

Alla kan läsa ett träningsprogram och ta instruktioner. Det du bland annat behöver en coach till är att ta fram det bästa i dig, att höra igenom dina ord och lyfta dig när du tappar fokus mot dina mål.

I en av övningarna skulle vi också tänka på en person i vår omgivning som vi inte alls tyckte om. Klura på den personers egenskaper. Jag kom inte på någon. Jag har rensat. Jag varken jobbar eller umgås med människor som jag inte tycker om. Inte har ett utbyte av. Jag kunde bara komma på positiva människor och även om jag kom på saker jag inte gillade med några av dem så övervägde det goda. Det känns otroligt bra.

Idag hade jag på grund av en felbokning en lång resdag hem. Haft massa tid att fundera på var jag vill. Hösten- den har redan skenat ifrån mig känner jag. Blev inte riktigt som jag tänkt. Så jag måste stuva om. För livet ska banne mig bli som jag tänkt. Varje vecka.

Jag gillar att vara hemma. Ha fri tid på helgen. Kunna sticka ut i skogen med Lillan eller Hjälten eller för mig själv. Gå ned på stan i Sumpan och fika. Vill inte in till stan och inte ha för mycket förbestämt.

#FAIL som man säger på Twitter. För av de närmsta kommande fem helgerna är jag helt eller delvis uppbokad fyra stycken. I helgen arrangerar vi ett testlopp på Lidingö som jag lyckats krångla mig ur halvvägs. Det är jätteroligt, men jag har varit borta hela veckan och är så trött så jag vill gråta. På söndag ser jag otroligt mycket fram emot att vara funktionär för Annelies Flatenloppet.

Nästa helg går jag som sagt löptränarutbildningen. Har sett till så jag går fredag- lördag så jag har söndagen med Lillan. Helgen efter är det Lidingöloppet- say no more det är en helt galet kul helg men direkt veckan efter ska jag ut på mitt största uppdrag. Helgen efter det är det totalförbud på åtaganden.

Veckan efter åker vi på konferens till Island.

Jag vet. Det är fantastiska saker jag gör. Jag älskar allt. Men jag ska försöka ta hand om de här tiderna då jag ännu inte är inbokad på något.

Det är min tid. Och jag skapar min värld genom vad jag gör med min tid. Och min värld är precis som det står på bloggen: Jobba hårt. Lek mycket. Gör gott. Vila.
Den är full av fantastiska människor. Fantastiska äventyr och projekt som jag driver med hela hjärtat. Jag satt just och läste ett utkast på en artikel om Tjejmarathon idag och känner att jag vill börja med nästa års projekt. Skapa tid för det. Göra mer tillsammans med andra!

Överallt läser jag om sånt jag spontant tänker att ”åh det där vill jag vara med på”. Men när det ställs mot att missa en dag med min dotter- då är valet enkelt. Då är det få saker jag hellre gör.
Och istället för att trots mitt högst medvetna kloka val njuta av det så kunde jag förut halka in i känslan att jag missade något.
Sen kom jag på att jag ju faktiskt har något som många andra vill ha- barn!
Och nu har jag äntligen kommit förbi det också och landat i att det är skit samma vad andra har, vad de vill göra och ha, vad de vill ha som jag har.

Det som spelar roll är att jag har det jag vill ha. Gör med min tid det jag vill och det som ger mening. Ringar på vattnet rent emotionellt. Att jag vet vad jag har. Hur fantastiskt livet är. Att uppskatta det nästan precis hela tiden. Förutom när man måste åka pendeltåg.
Och att jag har lite lagom härliga utmaningar i att nå dit där jag skulle kunna vara. Som är det bästa av mig. Att jag ger mig möjligheten att ta mig dit. Vet vad som ska få förbli dagdrömmar.
Vet att nu är nu. Här är här. Jag är här för att jag tagit mig hit. Ända hit.
Nu är nu. Nu är jättebra.

20120914-182801.jpg

Om Annie
10% Ultra. 20% mountains 10% water 10% yoga 10% asphalt 30 % trailblaze. 10% music. 100% love.

One Response to Min tid. Min värld.

  1. Ingmarie skriver:

    KRAM underbara, underbara du! Du stärkte mina beslut ännu mer. Tack!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: