Ultralångpass

20120908-200502.jpg

Nu är jag klar! Vilken dag! Det som började med ett ”jag ska springa 10 mil om Sverige går till final.” blev till slut att knåpa ihop ett långpass med ett kalas som Hjälten skulle på i Väddö.

Jag hade världens dipp vid 4 mil. Då hade jag så fruktansvärt ont och svårt att förlika mig med att det bara skulle bli asfalt. Det går fortare men det sliter mer.
Efter min långa paus var jag kall och drog på t-shirt och sleeves.
Det var molnigt och jag lyssnade på en spellista han gjort. Plötsligt kom en låt med Blind Melon, ”change” som jag inte hört på länge. Solen bröt fram. Och så vällde det över mig. Runners high. Tårarna rann. Magiskt.
Så sen släppte det. Var igenom väggen och bara rullade på. Lite vatten, en Perpeteum, en lakrits. Balans i magen.

Inga bilar. Inga människor. Lite löv som singlade ned och min skugga. Inne i ett vakuum.
Vid 60 km var vattnet slut och jag var lite orolig att inte kunna fylla på. Jag är
för hundrädd för att våga gå in på tomter men såg tre gubbar i ett garage som jag frågade om vatten. De bjöd på öl också men det fick vara.
Sen hade liksom flowet lämnat mig. Jag hade brutalont överallt men kände mig väldigt pigg – och gör så än.

Logistiken bjöd på en lösning att ta en buss till Norrtälje så jag kunde bli upplockad där. De gick bara varannan timme. Det var lite för långt för att hinna trippa själv. Det gick ju inte med blixtens fart direkt nu!

66 km ca stannade jag på. Inga 10 mil alltså men ett magiskt fint pass.

Jag går min egenkomponerade ultraskola och dagens lektion lärde
1) Jag äter rätt och dricker rätt.
2) jag måste lära mig mer trix att ta hand om nerven.
3) jag tar inte slut energimässigt- jag stummar!
4) jag behöver fler såna här pass. Kanske med mer intervalltänk. Det är en grym känsla att kunna öka efter flera mil.
5) inte asfalt så länge! Huva!

Njuter av kroppens kraft. Tankes kraft. Om två månader ska jag försöka springa 7 mil på 6 timmar. På asfalt. Back to work

Tack tack alltid tack för allt pepp!

20120908-200509.jpg

Om Annie
10% Ultra. 20% mountains 10% water 10% yoga 10% asphalt 30 % trailblaze. 10% music. 100% love.

8 Responses to Ultralångpass

  1. Jan-Erik skriver:

    Ett härligt pass blev det tillslut. Det är tufft att föröka sig på 7 mil på sin första 6H (för det är det väl). Men det är bara för mig att hålla tummarna för att du lyckas.

    • Annie skriver:

      Tack! Ja jag tänker försöka ! Sikta mot
      Stjärnorna du vet. Min styrka är ju att komma igen så går jag ut för fort så kan jag nog ändå hålla i styrfart!

  2. Mary skriver:

    vackert annie. vad skönt det är att komma igenom väggen.

  3. Snorkkis skriver:

    Ett mycket respektabelt pass. Imponerande att köra på så själv!

  4. Erik skriver:

    Imponerande distanspass! 7 mil på 6 h låter väldigt ambitiöst. Gör du 3.5 mil på 3 h?hur som helst rätt att spänna bågen, Lycka till!

    • Annie skriver:

      Ja jag är ambitiös annars hade jag aldrig varit där jag är nu! Har helt klart respekt för den satsningen men tror inte den är så galen så jag gör mig illa, snarare så sporrar den!🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: