You make my heart beat and my spine strengthen

Ett missförstånd- helt och håller mitt, gjorde att jag var iskall i hjärtat idag ett tag. Och det reddes ut för att den inblandande är klok och vettig😉, tack fina du!

Men sen dess har jag funderat.
Livet som vi i den här generationen lever det gör att vi korsar en otrolig massa människors väg. Fysiskt men även via alla de sociala medier vi kan använda. Det tar en millisekund att klicka ”gilla” och ge en tumme upp på Facebook och Twitter. Bakom- en riktig person förstås men visst kan det bli lite slit-o-släng med kommentarer, både positiva och negativa. Jag är guilty as charged! Sociala medier är ett sätt att bota den FOMO – fear of missing out jag får ibland. Jag är hemma många kvällar själv, är nyfiken av mig och vill gärna uppmuntra, heja, fråga, tala om. C’est moi!

Men när det händer något, då smalnar fältet av drastiskt. Då gäller det att veta vilka som står där, redo att bära dig. Jag har ju rasat ihop både för nästan exakt två år sen och sen för lite mer än ett år sen. Då fanns de där, mina närmsta vänner. Och det är inget jag inte släpper om de skulle behöva mig. Finns inget viktigare.
För när skit händer, och det gör det, så gäller det att veta vad som är viktigt. Vilka man kan lita på.
Vänner är kanske inte de som alltid håller med heller. Min fina vän H brukar säga när hon ska ifrågasätta mig: Tough love. Och då vet man att det är med kärlek och omtanke som man inte bara säger ”heja” ”gilla” och ”go!”. Det är bara riktiga vänner som kan göra det. De har passerkort för att göra kärleksfulla personangrepp.

Det har inte de som inte känner varann. Det har inte de som bara ogillar en åsikt eller en ståndpunkt.

Om vi ska ha kloka, intressanta, innehållsrika bloggar, forum, flöden, feeds i vår mediala värld så måste vi lära oss att separera åsikt från person. Att ifrågasätta ståndpunkt inte intelligens eller personvärde.
Att respektera meningsskiljaktigheter och separera dem från personangrepp.

Jag lovar att göra mitt allra bästa. Hoppas du är med mig.

Så diskuterar vi vidare, hejar, peppar, gillar, frågar, undrar och talar om.

Och ses på riktigt ibland!

Här är två som får mitt hjärta att slå och min ryggrad att stärkas och som jag självklart släpper allt för:

20120819-140213.jpg
Sådär. Nästa inlägg ska handla om hur jag ska träna för att springa 16 mil.

20120901-213751.jpg

Om Annie
10% Ultra. 20% mountains 10% water 10% yoga 10% asphalt 30 % trailblaze. 10% music. 100% love.

2 Responses to You make my heart beat and my spine strengthen

  1. Ingmarie skriver:

    Likt mina tankar i går.🙂 Vänner är livsviktiga och måste vårdas.🙂 Kram

  2. traningsgladje skriver:

    FOMO – aldrig hört om, men nu när du säger det kanske det är mycket FOMO överallt… och vänner ja, när jag var yngre skulle man ha många och jag tyckte det var jobbigt att jag hade för få. Nu är det tvärtom, gärna många bekanta men inte för många nära vänner – då hinner jag inte vårda dem som jag vill. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: