En lång simning börjar med ett simtag

20120815-140633.jpg

När väckarklockan ringde imorse så tvekade jag. Tvekade eftersom jag inte just då kunde se varför jag skulle gå upp utan bara kunde tänka på att det är tokigt att som småbarnsförälder gå upp tidigt när barnet är borta.

Men. Jag tänker ofta på det. Att man ska ha blicken i horisonten. På sina mål. På den röda tråd som leder dit. Om så bara på den känsla som jag vet jag kommer få efter att jag genomfört det jag föresatt mig.

Jag tog en kopp kaffe, lite kesella med musli och hallon och trampade på min risiga tanthoj till Bergshamra där Daniel mötte mig med bil och vi parkerade vid Kräftriket och gick ned till Brunnsviken. Jag har ju som bekant inte simmat så mycket. 2 gånger i år och aldrig någonsin längre än 2 km åt gången.

Daniel skulle hjälpa mig med crawltekniken. Det var en fin morgon och jag var så pigg! Har ju bara joggat lite sen i lördags och kroppen är ju som en evighetsmotor.

Plumsade i och började simma bort mot Bergeanska. Bara jag och Daniel och några ankor. Kändes bra och D försökte för mana att sakta ned lite. Övade på att titta ned mer, glida i tagen och det kändes helt klart annorlunda.

Kände mig pigg hela tiden och det jobbigaste var att åla sig upp på bryggan med våtdräkten full av vatten. 2,3 km fick vi ihop och det är det längsta jag simmat. Härligt!

Var redigt matt av hunger på vägen hem. Youghurt med kesella, hallon, chiafrön, valnötter och osötat musli till frukost. Ett ägg till.

På vägen till jobbet, första dagen efter över sex veckors semester blev jag åksjuk på tunnelbanan. Sen fick jag skavsår av klackarna. Älskar mitt jobb men vad ovant det var att komma in på det kalla kontoret.

De flesta har saker de vill förändra, gärna inför hösten, efter semestern. För att inte köra på i gamla vanliga fotspår så måste man kanske gå lite långsammare framåt. Tänka ”vänta nu, var tar det här mig? Till eller ifrån där jag vill vara?” Man gör val hela tiden och kanske blir man koko av att göra medvetna val stup i kvarten. Men för att föra in goda vanor så måste man göra sig medveten om vilka de är och när man ska göra dem. Jag brukar tänka på om det för mig mot det jag vill långsiktigt, eller om det löser en kortsiktig önskan. Det förstnämnda brukar vara det som får mig att må bäst, om än inte just för stunden. Delayed gratification. Det kan man jobba med hela livet. Och ibland strunta i totalt.

Hittils idag har jag rört mig mot mina mål. I bakhuvudet surrar det jag vill göra som inte är en egotrippad endorfinjakt utan faktiskt något som kan komma andra till gagn. Genom Tjejmarathon bevisade vi alla att vi kan göra skillnad. Det var bara början.

En stor början. Att simma 2,3 km var en liten början mot Ironman. Att jogga lugnt med jobbets träning ikväll är ett annat steg mot ett annat stort mål samtidigt som det är både roligt och hälsosamt.

Ibland är det lätt! Ha en fin kväll!

20120815-140639.jpg

Om Annie
10% Ultra. 20% mountains 10% water 10% yoga 10% asphalt 30 % trailblaze. 10% music. 100% love.

3 Responses to En lång simning börjar med ett simtag

  1. Ingrid skriver:

    Härligt!
    Jag cyklade genom Hagaparken och bredvid brunnsviken till jobbet imorse, får spana efter folk som simmar i vattnet nästa gång🙂

  2. riotrun skriver:

    Reblogged this on riotrun and commented:
    Skönt att ta på sig Coachrollen. Mera simpass bör det bli innan ö till ö. Bra kämpat Annie, du är en ironwoman med ironlungs;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: