Gudomligt och mänskligt på 600 stigmeter

Årets överjävligaste träningspass är avverkat. Herrajomala idag fick jag ta till nästan all mental styrka jag har för att komma iväg till den där ensamma backen ute i Tjottahejti.
Jag är rätt seg i kroppen efter verandajobbet. Det ösregnade. Lillan, Hjälten, syster och hennas kille skulle fika ute i Lunedet efter vi besökt djurhagen där och jag skulle alltså stompa upp och ned i det här nedlagda liftspåret 10 gånger. Härligt, hur tänkte jag nu? Varför?
Jag fattar om någon som tränar professionellt måste följa ett hårt schema och de har också någon som följer deras träning, sponsorer, coacher osv.
Jag har bara en ide om att jag ska nå mitt mål. Men det är en liten chans att uppleva gudomlighet och den driften är stark nog att styra mig ut i den här backen.
En längtan efter att få vara del av något större än fiskbullar, asfalt, busstider och lönesamtal. Allt Winnerbäck sjunger om i Söndermarken, typ.
När jag besegrar Jante och bekvämligheten så når jag lite gudomlighet.
Regnet vräkte ned. Spåret var en rännil av vatten. Himlen en grå vägg och min rygg var som en sur knotig fjällbjörk efter alla underliga positioner jag intagit i oljefärgens tjänst.
10 x 600 meter backe = 900 stigmeter kändes ouppnåeligt. Jag försökte hitta mitt sätt att tänka som tagit mig genom tuffa pass förut men hamnade i det asketiska att bara ta en i taget. Vara här och nu. Inget annat gick. Väldigt avancerad mindfulness så skulle egentligen sälja det dyrt och ta med busslaster med stressade storstadsbor till backen och låta dem möta sitt inre barn och VO2 Max på samma gång. Halleluja.

Efter 4 vändor stod det en vattenflaska längst ned. Det var gudomligt och hade en förklaring i min ängel till Hjälte. Så lång är backen att han inte ens såg mig.
Efter 5 vändor i ultrarapid slutade det regna. På sjätte vändan bröt solen fram genom två mörka moln som glömt kroka i varann och skapade ett gudomligt ljus. Efter 8 vändor, 600 stigmeter på 4,6 km backe sa min rygg och mina lår nej. Nog med att jaga gudomlighet.
Att jag gav upp då är för att jag är mänsklig .
Våra goda sidor, de som imponerar och inspirerar andra. De som för oss framåt, de är det gudomliga i oss. När vi ger tappt, när vi gör fel, då är vi mänskliga.
Eller som Snoop Dogg säger i Starsky & Hutch:
To err is human. To forgive, is divine.. Jag både förlåter och hyllar min kropp idag.

20120728-194541.jpg
Backjävel.

Om Annie
10% Ultra. 20% mountains 10% water 10% yoga 10% asphalt 30 % trailblaze. 10% music. 100% love.

3 Responses to Gudomligt och mänskligt på 600 stigmeter

  1. Jenny Sunding skriver:

    Jag känner igen känslan av total fysisk och mental urvridning. Starkt jobbat!

  2. mammaspring skriver:

    Hur ska man räkna stigmeter? Dum fråga kanske…

    • Annie skriver:

      Finns inga dumma frågor ! Jag använder min Garmin men snnars får man snällt räkna på höjdkurvor på en terrängkarta🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: