Ben före hår

20120713-100434.jpg

Idag har jag gjort rokad i schemat. Istället för att åter bli blond och läsa skvaller hos frissan så har jag bokat in med Micke på Kiropraktorkompaniet.

Nerven har ju strulat hela veckan och nu är det riktigt obehagligt. Det är inget farligt att springa på det..utgår jag ifrån eftersom jag inte visar tecken på diskproblem men det är inte speciellt roligt att springa maraton med stickande träben.

Jag stack ut imorse och skulle testa benen. Före frukost så rätt ”tom” men pigg iallafall. Allt känns jättebra förutom träbenet då. Garmin vägrade starta så jag vet inte hur fort jag sprang eller hur långt men kanske 3 kilometer.

Har inte alls laddat som vanligt inför ett lopp men ska testa att köra Perpeteum imorgon som fina Magda skickat till mig.

Känns som många tar detta som ett ”långpass med service” som massör Mia sa igår. Hon har masserat många som ska springa och flera verkar inställda på ”upplevelselöpning” snarare än prestation.

Jag vet inte alls vilken tid jag ska sikta på imorgon. Inte vilken fart heller. Jag tänker springa på känsla. Vet att jag har en bra grundkondis och har jag en bra dag så kan det gå riktigt bra.

Kenth skrev ett så bra inlägg igår som jag funderat på. Och känner igen från mig själv och andra. Det verkar som att Jantelagen infesterat löpningen. Vi pratar ned oss själva, höjer andra och diskussionerna inför lopp blir så löjliga. ”Jag har inte tränat tillräckligt” ”Jag vet inte om jag orkar” ”DU är ju så BRA” osv. Tänk vad mycket roligare det vore att diskutera utifrån ”jag tränar för att springa på XXX” ”Jaha vad kul, hur lägger du upp träningen då?” ”Hur ska du nå ditt mål imorgon?”. Istället för att underdogga oss själva.

Jag har sagt att jag ser Jubileumsmaran som ett långpass och det har inget att göra med att jag vill gömma mig bakom en tid och sen ”råka” springa bra. Det är helt enkelt för att det är mindre än en månad till det lopp jag vill träna mest inför och jag behöver äta stigmeter till frukost, lunch och middag ganska genast efter den här helgen. Samtidigt så är det ett lopp och vem fasen ställer sig på startlinjen med inställningen att man inte fixar det? Varför inte dela med oss av hur just vi tänker att vi ska fixa vårt lopp? Så mycket trevligare bloggande och prat det blir då!

Så självklart förbereder jag mig idag. Jag försöker äta lite mer, dricka lite mer. Insupa lite marathonstämning på nummerlappsuthämtningen. Ska äta på Helens Krog med några andra finingar som ska springa. Sover med kompressionsstrumpor. Den enda skillnaden är att jag inte har en tidsplan för loppet för jag känner inte att jag vet hur jag kommer reagera. Jag har inte sprungit längre sträckor ”i tempo” och inte i kupering. Det enda jag vet, och alltid vet, är att jag gör mitt bästa.

;

20120713-100440.jpg
Fy fasen vad kallt!

Om Annie
10% Ultra. 20% mountains 10% water 10% yoga 10% asphalt 30 % trailblaze. 10% music. 100% love.

7 Responses to Ben före hår

  1. Anneli skriver:

    Håller med, det känns så upplyftande när folk står för att de tänker satsa. Att de har tränat hårt inför ett visst lopp.
    Känns ju lite waste of time när man vet hur många timmar folk lägger ner på sin träning och så har de helt plötsligt inga ambitioner när tävlingsdagen kommer. Mesigt skulle man rent utav kunna säga…
    Visst blir jag besviken om jag inte når mit mål men då har jag iaf stuckit ut hakan och vågat stå för att jag har ett mål med min träning.

    Ska också träffa Micke idag, har en träarm som stcker😉

  2. coyntha skriver:

    Jag gillar din inställning. Ett långpass med service. Jag hade önskat att kunna göra det också!! Jag skickar min energi till dig.
    Det kommer att gå bra men framför allt det kommer att bli roligt!
    Kram och lycka till!

  3. Nina L skriver:

    Är det inte lite ”ooh, jag har inte pluggat alls – men oj, fick jag AB (eller vad nu toppbetyget heter nuförtiden)?” över det hela? Kan det vara en tjejgrej?
    I varje fall refererar jag gärna till dig som ”hon som anser att ett Marathon är ett lite kortare lopp”…
    Hoppas snyggmicke får lite styrsel på träbenet annars kan du springa med ögonlapp och en papegoja på axeln imorgon och skrika aarrr!

    • Annie skriver:

      Haha!!!! Ja det är absolut inte distansen som jag räds men just träbenet!!! Kanske just ska göra det- krok på handen och haka i folk🙂 tack för pepp!

  4. Löplust skriver:

    Jag tror du kommer långt på att springa på känsla! Det kommer går bra – hoppas benet känns fint imorgon! Jag springer också imorgon och tillhör dem som ser det som ett ”socialt långpass med service”. Mitt knä bråkar med mig, men jag räknar med att ta mig runt även om det får ta lite längre tid än på Sthlm Marathon. Hoppas vi ses!🙂

  5. fast, är det jantelag? det är väl ingen som tycker illa om nån för att denne springer bra? jag tycker det handlar mer om att man vill gardera sig om man inte skulle prestera så bra som man/omgivningen tänkt?

    • Annie skriver:

      Det kanske är en blandning. Tycker jag hör många som verkar inte våga sticka ut hakan och tala om att de tror de klarar det för att det kan uppfattas dom kaxigt.
      Sen finns det säkert de som pratar ned sig själva för att slå i underläge
      och sen finns det nog många som jag känner igen i min omkrets och i mig själv tillför ett tag sen: man tvekar faktiskt på om man kan och söker stöd från omgivningen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: