Äntligen check på långpass

20120703-205545.jpg

Jag och SMHI. Vi lägger schemat helt olika. Idag när syster smörjde in sig för att lägga sig i solen var det dags att ge sig iväg för att hinna med 3 mil innan middag. Imorgon blir det samma väder och jag hade laddat med extra mat som jag brukar så kroppen var på G. Bara att genomföra.

När något tar emot kan man tänka på olika sätt för att bryta ned passet. Jag brukar ju lura ut mig själv på ”20 min jogg”. Idag var jag svårlurad- jag visste att det var 30 km på schemat. Och skitvarmt.
Så jag tänkte ”30 stycken”. Helt enkelt. 30 stycken. Och inget jäkla intervallande utan bara tuta och kör tills motorn tar slut. Efter 20 km visste jag att Hjälten skulle ansluta och då kunde jag gorma lite på honom istället för på solen.
Tog min förlängda 15 km asfaltsslinga först som då blir 19 km.Tanken var att ligga under 5:50 tempo i vilket tempo som helst. Det gick kalas. Jag har aldrig sprungit långpass fort. 15 km tar 90 minuter, så brukar det vara. Men idag gick det betydligt snabbare. Benen trummade på uppför som nedför i samma jämna tempo. Jag var så arg på värmen och det var som en extra växel. Vatten med Resorb i vätskesäcken. 2 Enervitgels och en bar med mig.
Efter 19 km fyllde jag på vätska, svor lite, lämnade ryggan till Hjälten och så trampade vi iväg på en kuperad, terrängig 11 km slinga. Vi enades om 5:50 tempo och jag höjde musiken och fokuserade på att behålla steget. Efter 3 km var det en 3 km sekvens med 2 km uppför och hela sträckan på knöggliga stora grus. ”Kattskallar” tror jag de kallas för. Slet i knäna som ömmade att tassa fram över dessa. Men sen blev det fin grusväg igen och lätt sluttning nedför och tempot gick upp. Slet som ett djur för att ligga på i ett bra tempo. Sen kommer den där uppförsbacken som alltid kramar ur det sista men 1 km kvar. Gav upp ett vrål och klippte sista kilometern med spurtslut innan jag nästan ramlade i diket.
Huva. Uthållighet är färskvara! Jag har inte sprungit längre än 2 mil sen TEC och allt jag har framför mig är långt och jag vill att 3 mil ska kännas kort.
Knäna är asfaltssjuka, alltså de ömmar. Annars mår jag gott här på soffan med massa lakrits.

Imorgon hoppas jag få cykla snabbt på min räcer!

20120703-205733.jpg

20120703-205801.jpg

20120703-205741.jpg

Om Annie
10% Ultra. 20% mountains 10% water 10% yoga 10% asphalt 30 % trailblaze. 10% music. 100% love.

4 Responses to Äntligen check på långpass

  1. Carina skriver:

    Härligt! Jag tar min långpanna på lördag i och med Hornstull-Järna🙂. Ser fram mot det!

  2. Andréa skriver:

    Vilket ställe! Ett sånt önskar jag att jag hade. Grymt jobbat idag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: