PB på tusingar – idag var jag bäst

20120622-205446.jpg

Notera att passet genomfördes i promenadmodeskor och skuggan på högerbenet som är ett gigantiskt blåmärke efter vurpan på Tjejmaraklipporna.

Efter att ha deltagit i den gamla hedniska riten att stoppa en metaforisk snopp i marken och sen dansa runt den efterliknandes amfibier så var vi inte så sugna på att träna hårt. Solen bakade.

På hjältens schema, komponerat av bästa Catti på Running Sweden stod ”5 x 1000 meter i 4:50 fart med 90 sek gåvila”. (Hurra för att det gått exakt 10 månader sen transplantationen igår!) På mitt schema, som jag ju gör helt själv, stod ”massa tusingar, försöka springa snabbare än 5:00 tempo”. Jag har aldrig kört tusingar speciellt fort. När jag sprang många låg de på över 5 fart och när jag gjort några enstaka har de väl varit i strax under 5 tempo. Men inte många. Och jag har varit helt paj.

Jag tänkte att jag ger honom klockan (han hade glömt sin hemma) och så får han köra sitt pass så springer jag efter så gott jag kan och sen kunde jag försöka fortsätta. Men visst räckte 5 tyckte jag då innan. Jag brukar aldrig kunna träna intervaller med någon annan. Jag bara mesar ur och blir irriterad och stressad. Men med Hjälten är allting precis annorlunda och så även med löpningen.

Vi började med 2 km uppvärmning i 5:40 tempo ca. Sen började vi, han satte av framför, skulle vinka vid halva distansen och sen stanna klockan och sig själv så jag såg om jag hamnade efter, hur långt jag skulle.

Men jag kom inte så långt efter. Ca 7 sekunder max.

Hjälten visade sig vara världens bästa och sämsta farthållare- han sprang inte alls i 4:50 fart. Han sprang mycket snabbare. Jag bara låste fast blicken på hans rygg och trampade efter ovetandes om farten. ” Det gick lite snabbare” sa han bara efter varje.

Vid Lunedet där det firades midsommar svängde vi in och provocerade i 4:30 fart. Wrooom. Vände ute i skogen och sprang tillbaks med två stycken tusingar kvar på hans pass. Jag började sälja in fler intervaller som värsta torghandlaren. Till mig själv alltså. Kompis- du fixar det. När de 5 var klara hade jag insett att det här nog gått ganska fort, jag brukar vakna till efter 7 km- nu raglade jag och kunde inte prata klart. ”Vi måste sakta ned” sa jag. Så vi tog den 6e med sikte på 4:55 fart, fortfarande med Garmin på hanses arm. Att kontrollfreaket Annie tränar med sin klocka utlånad är riktigt storslaget tycker jag. Trampade efter igen men ouff vad tungt det var nu. Men nu var jag taggad. När den sjätte var klar sa vi att vi gör en till i samma fart. Men det sluttade lite nedför. Så gick lite snabbare.

Sen tog jag klockan och nu ville jag hem och dricka en sjö med vatten. Tjoff. Första 500 metrarna lyckades jag hålla 4:30 fart men så kom den där backen upp till herrgården här och då bara la mina ben av. De vägrade och jag slet som ett djur med en andning som nog lät som slutet var nära och pang! slog av klockan på 5:00. Och med mitt bästa, hårdaste pass någonsin avverkat. Dessutom första gången jag och Hjälten tränat kvalitet tillsammans på exakt samma nivå. Midsommarmagi!

MIN träningsstrategi har funkat. Det är JAG som lagt upp träningen och jag har plockat 25 sekunder av mina tusingar. Jag springer dem med bra teknik och jag var inte helt paj efteråt. Det är sju veckor till Axa Fjällmarathon och jag ligger kanon i fas. Om tre veckor ska jag formtesta mig igen på 4 2 195 meter på jubileumsmaran och fram till dess är det två veckor fullt ös makalös ( så som mammalivet tillåter) och så trappar jag ned med korta fartpass sista veckan och dammar på ordentligt på vägen ut och ifrån Sollentuna. Fy fabian för asfalt och trångt verkar det bli men jag har bestämt att jag gör det som ett firande av kvinnligt löpande. För 100 år sen fick jag inte stå på startlinjen och jag ser fram emot att måla naglarna röda, fläta fina flätor, dra på en löparkjol och tjoa och bete mig osvenskt i strax över 4 mil i 12 grader och duggregn som jag beställt.

Jag är rätt kaxig nu och jäkligt nöjd och jordgubbar det kan jag äta när jag ska hålla ordning på kostne  så gjorde en stor sats med chokladbollar och många mentala klappar på axeln. Shit vad bra jag är. Shit vad bra han är. Det är 10 månader sen magen var i två delar och nu far han runt som ett ludet farttroll.

Nu laddar jag för ett pass jag inte kört på länge- progressiv distans. Mentalt fruktansvärt tufft för mig men nu ska det vara tufft och när jag väl bytt om till träningskläder och fixat egen helig träningstid så ska det bannemig utnyttjas till max.

Ha en fin midsommarkväll. Här blir det fredagsDN, kompressionsstrumpor, massa socker, smör och té!

20120622-205413.jpg

20120622-205722.jpg

20120622-205731.jpg

Om Annie
10% Ultra. 20% mountains 10% water 10% yoga 10% asphalt 30 % trailblaze. 10% music. 100% love.

8 Responses to PB på tusingar – idag var jag bäst

  1. Caisa skriver:

    Grymt! Jämnt! Girlpower!

  2. Andrea skriver:

    Du är grym!!

  3. pernillabredolt skriver:

    Härligt! Verkar som du haft en toppmidsommar!

  4. Ingmarie skriver:

    Det där är verkligen midsommarmagi men ändå inte. Det är VERKLIGT! You did it för att du är så himskans BRA!
    KRAM på dig

  5. Carina skriver:

    Åh vad bra du är Annie!! Grymma intervaller, nu fick jag också lite längtan efter tusingar :-)!

  6. Pingback: Häng med på Fab Five! « Min träning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: