Bloggaren, cocosvattnet och Skatteverket

Ja jag vet inte var jag ska börja för att länka till den ”debatt ”som pågår. Det känns lite fånigt att kalla det för en debatt- så mycket motsträviga åsikter har jag inte sett. Några lite klantiga generaliseringar. Någonstans läste jag en kommentar som var lite spotta nappen style och just den infallsvinkeln i det diskuterade ämnet tänkte jag ta bort. Ämnet känns nästan uttömt men jag tycker att den lite tråkiga revisorsvinkeln saknas så jag får väl ta den självuppkastade pucken då.

Men först vill jag hävda att man inte kan skriva ”bloggare” och sen dra alla över en kam. Det är inte en homogen grupp utan ett redigt spretigt antal, i det här fallet mest, unga tjejer med olika värderingar och sätt att förvalta sin plats på nätet.

Sen kan man undra var diskussionen började? Kommer den ur en avundsjuka liknande ”varför får de massa saker och inte jag” så kommer vi ingenstans. Jag vill börja med att gratulera de tjejer som lyckats skriva och layouta sin blogg så bra och har så många läsare att företag vill synas via dem. Grattis för sjutton! Men nu är frågan vad som händer sen.

Ponera att det finns träningsbloggar som det slussas produkter igenom vareviga dag. Det är mer produkter och tävlingar och annat än ”vanligt skrivande” Och för att bloggaren ska fortsätta få produkter och erbjudanden så måste det rimligtvis fortsätta finnas många läsare. Jag antar att läsarna kom först, sen produkterna. Men stannar läsarna så finns där alltså ett intresse för detta, även om det är mycket produkter. Mycket tävlingar. Tillgång och efterfrågan.

Vad är det här för dravel tänker ni men jag har sett att det kommenteras lite här och var i kritiserande ton att ”bloggar som är fyllda med erbjudanden om det ena än det andra hela tiden” och jag har sagt så själv. Men de här bloggarna finns. Och fortsätter få massa grejer. Således finns en efterfrågan och den kan vi inte tjafsa med. Sen kan vi ha åsikter om det är en träningsblogg eller en reklamsida?

Jag tror att det är fler med mig som surfar runt hos många av de störra träningsbloggarna och det är jätteintressant med nya träningsrejer och prylar och mat osv som man själv inte hinner ha koll på. Har man förtroende för bloggaren så känns det fräscht att det tipsas om och testas ”årets nyheter”. Läser man däremot om och om igen om hur bra olika saker är utan en kritisk åsikt så ledsnar säkert några av oss. Eller då något utvärderas mer kritisk- blir väldigt positivt överraskade och får ett ökat förtroende för bloggaren när de visar att i min blogg skriver jag vad jag tycker. Några av mina favoriter har just visat detta- integritet och att de är måna om sitt förtroendekapital och varumärke och för mig är det otroligt viktigt som läsare. Vad som är viktigt för dig kanske är annorlunda.

Det som uppdagats vara viktigt för vissa är att få veta hur mycket bloggarna får? (Generaliserar inte alla här!). Får de allt? Får de rabatt? Skriver de om allt de får? Här har det varit kul att läsa de senaste dagarna hur bland annat Sara talat om att nej jag skriver om det jag tycker är intressant och har tackat nej till X Y och Z bara den här veckan. Jessica– tog ett öppet ställninsgtagande för sin samarbetspartner och talade om varför. Madde kan lassa upp en bild på en viss dryck utan vanligt socker och med glimten i ögat tala om att ”ja titta här vad vi bloggare får hem” och så testar hon och säger bu eller bä. Uppohoppa Sofy gjorde likadant.

Jag har svårt att förstå att det skulle vara skämmigt att få saker- men hördu! Det är ju för att ett företag vet att du når ut till massa människor! Var stolt! Men de som skriver och promotar produkterna måste ju vara medvetna om att deras ställningstagande når ju då just ut till alla dessa människor. Och det blir lite ihåligt om det är heja detta och heja detta andra och heja heja heja. Företagen är glada och som jag skrev innan- så länge läsarna fortsätter strömma till denna blogg upplever inte företagarna och bloggaren säkert några problem.

Men ett skifte kanske är på väg- där fler och fler stora bloggare använder sinintegritet, förtroendekapital, varumärketill att säga välkommen till min blogg. Jag tar gärna emot produkter som intresserar mig, skriver om dem, men gillar jag dem inte så skriver jag det med. Då kanske produktflödet minskar och företagen vill skriva in klausuler och avtal att man bara får skriva på ett visst sätt? Här är jag ute på djupt vatten eftersom jag inte vet alls hur det funkar- välkomna att fylla på! Kanske börjar läsare bli mer krävande också men det är svårare att se, det blir lika många träffar när någon skumläser förbi ett inlägg om hudcreme som när man sitter med hakan i backen över en faschinerande anektot på samma blogg.

Herregud vad rörigt det här blev!

Men då kommer vi in på det som gör att det kanske inte är så roligt att tala om att man får saker man skriver om.

Förmånsbeskattning. Inkomst av hobbyverksamhet. Jag tycker det är lite naivt att vara sk ”sponsrad bloggare” inte vara uppsjungen på vad det faktiskt innebär att ta emot produkter där motprestation förväntas. Det är lätt att hävda att ett par skor där och en tröja där ju känns något hysteriskt att deklarera för men det är faktiskt så att om du får saker motsvarande ett värde över 225 kronor som du väntas agera på för- så ska det tas upp.

Får du regelbundet produkter från ett visst företag som du förväntas agera på så klassas det som skattepliktig inkomst. Se- blankett T2 Inkomst av Hobby. Mitt tips är att gå på events och mingel, där förväntas ingen motprestation (jo det fattar jag väl att det gör subtilt men inte uttalat). Gåvor utan motprestation beskattas ej men så fort det skrivs om produkterna så hamnar man i gråzonen. Man ”går fri” om man får en produkt som man bevisligen inte kan använda. Det är alltså helt ok att skicka en 30 kilos kettlebell till mig😉

Jag kan inte skriva ett sånt här inlägg utan att vara tydlig om min ståndpunkt om min blogg.Jag har aldrig fått grejer från något annat ställe än Trimtex. Jag är en relativt liten, om än växande bloggare. Jag har inte tusen läsare varje dag och inga företag har kontaktat mig. Så visst låter det lätt för mig och sitta och skriva om detta? Men jag har inte tid att skriva om massa grejer här. Jag är alldeles för ego. Det här är min blogg och när jag hittar något bra, då skriver jag om det. Om jag testar något som jag inte gillar som jag tror genererar ett värde att tala om att jag inte gillar- så skriver jag om det med. Jag skiter fullständigt i hur många hundra som läser, men jag blir otroligt glad, rörd och motiverad när jag snappar upp att någon inspirerats och börjat träna. Vågat. När du kom fram till mig spontant ”på stan” och sa att ”hej jag läser din blogg, den är bra”.När jag får informera och inspirera.

Sara sa det bäst-förvalta sitt förtroendekapital.Om man sätter det och läsaren först så behöver nog inte det här med sponsrade bloggar vara en djungel vare sig för läsare eller bloggare.

Och jag har aldrig testat cocosvatten.

Om Annie
10% Ultra. 20% mountains 10% water 10% yoga 10% asphalt 30 % trailblaze. 10% music. 100% love.

One Response to Bloggaren, cocosvattnet och Skatteverket

  1. testa kokosvatten!😉
    håller med angående skatteverksgrejen. klart man ska veta vad som gäller och hur det funkar! undrar rent generellt hur tidningarna gör?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: