Stressföreläsning

20120503-093325.jpg

Vi är stressade på jobbet. Tydligen. Så min större avdelning har avsatt tid för att vi ska få gå på en föreläsning om stress. Varför den uppstår och hur man hanterar den.

Som revisor på de stora fyra revisionsbyråerna är man en av dem som så effektivt som möjligt ska genomföra antagna uppdrag med hög kvalitet.

Jag uppskattar att man uppifrån insett att folk sliter. Jag hoppas att fler och fler nyanställda får känna att kulturen förespråkar balans mellan arbetsliv och privatliv och att de vågar sätta ned foten eller sträcka upp handen när det är för mycket. Att de hjälper till att skapa en kultur där det är så.

Jag föll handlöst in i den här stressen när jag var nyanställd. Pang och tjong sa det. Nu har jag ett väldigt fast tag om det perspektiv att skyffla siffror aldrig får följa med utanför arbetstid. Det perspektivet har jag fått genom att vara öppen för omvärlden. Se att det aldrig lönar sig att jobba över när priset är mindre tid med någon jag trivs med, älskar eller tid utomhus.
Det har dessutom hänt massa hemska saker de senaste 1,5 åren som jag varit tvungen att orka processa. Det är stress i sig och har krävt massor av energi och gör så fortfarande även om jag får hjälp. De händelserna är en daglig påminnelse om vad som är viktigt i livet.

Jobbet är viktigt, men långt nere på prioritetingsskalan när man tar ett steg tillbaka och tittar på helheten.
Och det häftiga är, att det går bättre på jobbet sen jag blev tuffare. Ingen ifrågasätter att jag vägrar jobba över med siffror.
Karriär? Avancemang? Inte i de termer vi mäts efter på jobbet men på ett personligt plan har jag utvecklats och släppt massa bagage och krav. Det är värt så mycket mer än en hög lön och en ny titel på mitt visitkort.
Men jäklar vad man får gå emot strömmen hela tiden!

Om Annie
10% Ultra. 20% mountains 10% water 10% yoga 10% asphalt 30 % trailblaze. 10% music. 100% love.

4 Responses to Stressföreläsning

  1. Ulrika skriver:

    Håller verkligen med dig om att det är helt rätt att bli tuffare mot sin arbetsgivare och sätta sig själv först. Inte arbetet. Jag upplever det som att andra får större respekt för en när man visar att man respekterar sig själv och sin tid istället för att bara ställa upp i alla lägen.

  2. Nina L skriver:

    Jag sa nej till att skriva en text medan jag var sjuk sist – a first, när det gäller mig! Varför skulle jag jobba när jag tom hade min karensdag – dvs 0 kr? Och TÄNK – jag fick komma tillbaka till jobbet när jag var frisk igen (och då menar jag verkligen frisk, jag gick inte tillbaka så fort termometern gick under 40 grader…)!! Heja tjejer – vi kan också få respekt utan att bränna ut oss…

    • Annie skriver:

      Ja och det gäller även män- som jag gissar har det ännu svårare att bli respekterade om de går tidigt till dagis!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: