Livspusslet

Helt ärligt- jag var helt utmattad imorse. De senaste två veckorna har jag använt varje skrymsle av huvudet får att få ihop min halvtokiga vardag. Det är som lägga ett pussel där bilden ändrar skepnad och antalet bitar ökar hela tiden. Och visst pratat vi om det. Livspusslet. Alla har vi våra bitar att passa in i läggandet. Ramen ändras. Bilden ändras. Mittbitarna- de vet vi inte vilka de är ibland förrän vi inser att kantbitarna var helt fel.

Det tar tid att lägga en stor blå himmel eller en massa grönt. De kan vara i kanterna. Men för mig är de i mitten. De senaste två veckorna har jag slarvat med det blå och det gröna. Hjärtat har varit med. Men jag har lagt massa plåtter. Massa små detaljer. Inte tagit ett steg tillbaks.

Så fort jag och Ebba tog oss över den första Färisten vid Tånglöt ute på Järvafältet så sjönk axlarna ned. Ebba såg vitsippor och sprang ut i skogen. Jag gick på orienteringsskola här när jag var 7-8 år och plötsligt kände jag mig så hemma fast jag inte varit i det här områden sen dess mer än på hästryggen en bit bort. Stigarna som slingrade sig iväg. Det slog an på någon sträng långt inne och det var inte långt till tårarna.

Det är så enkelt. Solen sken. Det grönskade och fåglarna kvittrade. Vi plockade blommor till mormor, kastade sten i vattnet och när vi så såg den första Silvakontrollen så förklarade jag för Ebba vad orientering var och självklart ska hon och jag, precis som jag och pappa gjorde, trim-orientera tillsammans.

Vi knatade på längs en solbadande grusväg mellan fälten och skogen fram till Råcksta där Friluftsfrämjandet har en jättefin fikastuga. Min mamma är också medlem, precis som Ebba och jag och var där och hjälpte till vid serveringen. Det såldes våfflor och kafffe. Kartor och choklad. Så enkelt. Så fantastiskt. Vi satt där och tittade ut över Översjön med medhavd matsäck kompletterad med kaffe och kexchoklad. Hela alltet kostade 25 kronor och var värt miljoner.

Jag blir så förvånad att det inte är fler ute. Att inte fler njuter av detta fantastiska enkla. Friluftsrämjandet behöver hjälp med bemanning av den här caféstugan. De kan inte ha öppet så mycket som de vill på grund av underbemanning. Det känns så sorgligt!

Jag hade kunnat stanna därute hela eftermiddagen.  Det var så lugnt och fridfullt. Långt ifrån allt. Nära till allt. Inte så mycket intryck. Bara de viktigaste. Pusslet. Jag lade stora, fina, varma, lugna bitar i mitten idag. Som gör att plåttret hamnar lite utanför.

Pusslet blir aldrig klart. En dag är det färdigpusslat och då läggs du i kartongen vad du än håller på och sätter ihop för tillfället. Tills dess- pussla glatt men välj bitarna med omsorg.

En mycket viktig pusselbit.

Om Annie
10% Ultra. 20% mountains 10% water 10% yoga 10% asphalt 30 % trailblaze. 10% music. 100% love.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: