Nu börjar det kittlas i magen!

20120411-150913.jpg

Det är mindre än tre dagar kvar till starten av min längsta, tuffaste utmaning hittills. Hade någon föreslagit 8 mil för några år sen hade jag inte förkastat det! Bara inte trott att det var något jag skulle fixa.
Nu vet jag mycket väl att det går. Men inte hur ont det kommer göra. Hur ont jag kommet orka att det gör. Jag hade ursprungligen planer på att inte bara ta mig runt utan faktiskt springa på rätt bra. Men så kom influensan, min första feber på 14 år och två veckor av viktig träning försvann i soffhörnet.
Men jag reste mig starkt. Jag genomförde ett pass jag aldrig trodde skulle gå för några veckor sen.

Nu är jag mest orolig för min sömn. Sov uruselt i natt eftersom jag fortfarande har en del demoner efter något fruktansvärt jag var med om för två månader sen. Imorgon bitti ska jag upp 4 för att köra trollungen o hennes pappa till Arlanda. Läggdags kl 9 ikväll med andra ord. Timmarna före midnatt är magiska. Det är då kroppen reparerar sig.

Kroppen ja. Den är rätt glad. Jag skulle köra sista passet igår, en lugn 8 km hem från jobbet. Kuperat. Men se nehej det gick inte att stoppa sig och jag slog mitt pers. Snart springer jag på sub 5 tempo hemfrån jobbet. Den känslan igår var värd mycket.

Sista dagen idag på komhydratrömningen. Tur för alla i min omgivning och speciellt en av våra leverantörer som fick ha att göra med en mer än vanligt förvirrad Annie.

Madde har varit bollplank med kosten både från imorgon fram till start och för under loppet. Jag vill gärna bestämma allt själv och kan ju en del men Madde är ett geni och jag litar på henne. Hon kommer dessutom vara på plats och hennes fotavtryck kommer sitta på min bak vid varvningen.

På fredag har jag naprapat Martin och massör Mia inbokade. Det enda som strular är min gamla surfskada- ett sträckt revben som inte ger sig och kommer tillbaka när jag tränar styrka. Ett charmigt minne från ett av mina bästa fritidsnöjen men föga konstruktivt för en niotimmars löptur.

Jag är laddad. Och som fina Peter-mockasin sa idag- You are among friends. Japp. För det är inget skämt att det är kramkalas innan start. Det är ett äventyr vi delar tillsammans. En massa modiga, starka fantastiska människor och det är en ynnest att få springa med dem🙂. Det är stort. Det är mäktigt. Magiskt. Det är ULTRA!

20120411-151136.jpg

när det gör ont efter fem mil så är jag mentalt här… I Byron Bay ute bland vågorna.

Om Annie
10% Ultra. 20% mountains 10% water 10% yoga 10% asphalt 30 % trailblaze. 10% music. 100% love.

6 Responses to Nu börjar det kittlas i magen!

  1. Nina L skriver:

    Hade jag inte råkat på jordens jefelförkylning (skittajming, varför fick jag den inte i februari när alla andra!?) hade jag nästan kunnat tänka mig att ställa upp vid nattskiftet (som Mia annonserade om), bara för att se hur ni ser ut i pannlampor… Zen och Byron Bay låter som en bra kombo för att hålla sinnet i harmoni – vi är några som peppar från soffan!! Heja heja!

    • Annie skriver:

      Tack fina Nina! Nattskiftet är mäktigt och jag tänker sova gott då och sen peppa på morgonen igen.🙂 krya nu på dig- sov med sockar!

  2. Marcus Aveholt skriver:

    Ja nu är det inte långt kvar. Dina första fina rader på engelska sammanfattar det hela rätt bra!

    Vet inte vad jag ska skriva mer, men nog tusan känns det som en ära att få göra detta lopp igen! Platserna till loppet rök fort, folk står i kö för att få vara med. Vi fick startplatser och nu har vi också möjligheten att kämpa hårt för att komma i mål! Utan denna startplats hade det inte varit möjligt.

    Den här möjligheten ska jag förvalta på bästa sätt genom att kämpa! Det är jag övertygad om att du också kommer att göra.

    Lycka till och vi ses på TEC!

  3. Jessica skriver:

    Då skall jag vidareförmedla (och ifall du hört de tidigare så blir det en påminnelse) de kloka orden Ultrarävarna sa till mig i Karlstad; -När det gör som mest ont så gör det inte mer ont än så.
    Sanna ord, för herre min je, när det var Smärta (med stort S till och med) i Karlstad så gjorde det just inte mer ont än så då.
    Kom ihåg det på lördag.

    And now we do it😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: