Dream come true

20120316-160345.jpg

Jag är på bättringsvägen- haleluja.

Jag bytte min soffa mot Cafe Boullans väggfasta och har jobbat här i cirka fem timmar nu. När jag åt min goda lunch satte sig tre grekiska damer vid mitt bord. De delade på ett enormt wienerbröd och sen lika diplomatiskt på en Nutrilettbar. Jag blev så full i skratt så det bubblade. Hela jag har bubblat idag. Livsglädje.

Ebba tar bästa mamma hand om i helgen så jag får sova ut. Jag har sen imorse fått hela tre förmaningar om hur däckad jag kommer vara och hur lugnt jag ska ta det. Mamma, hjälten och faster. Alla med kärlek och omtanke. Men jag är ett ånglok av driv just nu. Har köpt på mig flytande ”Miovital Sport” för att boosta systemet. Det är möjligt att andra är däckade i flera veckor efter influensan men jag jobbar inte så. Jag kommer i än större omfattning rensa ut stress, skräpmat och dålig vila framöver för bara så ni vet så ska jag slå distansrekord på 8 mil om 4 veckor.

Jag är så taggad inför TEC nu så det finns inte. Jag har försökt göra gott, jag har varit modig och jag har hjälpt. Jag tänker därför inte låta en jäkla influensa ta ifrån mig det som jag utsett som min belöning på allt jobb. Vissa tar en semester, det har jag inte råd med just nu. Jag tar ett ultralopp. 8 mil i 8 varv. Frågor på det?

Idag har jag fått utlopp för den journalistiska ådran. Jag drömde om att bli journalist när jag var liten men trodde inte jag var bra nog. Fick inte MvG i Svenska på grund av någon jäkla uppsats om Strindberg. Då fanns inga bloggar. När jag pluggade journalistik i Australien så fick jag kritik av läraren ” Du tar ju ställning i första meningen”. Jag kunde inte skildra en endaste händelse utan att skriva vad jag tyckte och tänkte. Så journalist nej men bloggare ja! Drömmer jag om att bli journalist längre? Nej inte direkt. Jag tror drömmen var att ha ett forum för mina tankar, och lek med ord. Och det har jag nu- med många engagerade läsare som frågar, sätter emot och håller med. Love it. Dream come true.

Så jag har bloggat för jobbet på vår Lidingö Challengesajt. Skrivit ett blogginlägg för Lidingöloppets Nyhetsbrev som kommer i slutet på mars. Förberett mitt bidrag till ”Lyssnarnas Sommarprogram”. En annan dröm jag har.

Tänker på min värld. Tänker vad jag har gjort idag som är gott? Jag har ju förmånen, som jag skaffat själv, att jobba med Tjejmarathon som gör gott. Gör mig glad. Idag gick världens bästa Jogg.se in som sponsor till oss och lägger upp en anmälningslänk på sin sida. Igår hörde ett kvinnonätverk av sig och hjälper oss. Dagen innan- en chokladbutik och cafe likaså. Jag får liksom darr i läppen av all godhet. Godhet som botar min jobbiga weltschmerz .Från hela mitt hjärta- TACK.

Försöker tänka att jag ska sprida glädje i varje möte. Att det är en investering i mig själv och det jag har runt mig. Sura damen i kassan som kanske misslyckats med sin femtioelfte Nutrilettkur och med sin missunsamhet ska försöka ta ned mig, den här snoriga men glada leende tjejen som kommer in- hon får ett extra stort leende idag, ett extra ”tacksåjättemycket”. Hon behöver det, mig kostar det inget. Jag har en rätt vass tunga när jag vill och har lärt mig mer och mer att det är den ansofisticerade charmen och stora vänligheten som tar mig dit jag vill och dit jag vill att min värld ska.

Världen är full av skit, elakhet, död, orättvisor, ondska men mest faktiskt god. Det finns en massa kärlek, glädje, liv och lycka att ta för sig av men mest av allt dela, så växer den.

Jag tror fullt ut på att se till att man har det man behöver och sen försöka se till att hjälpa de som har det sämre. Under stunder i livet, som nu när jag var sjuk, får jag inse att jag måste ta emot hjälp. Låta mig hjälpas och så länge Ebba växer upp tycker jag legitimt att jag kan vara så ego att jag sätter henne först jämt så jag ser till att hon växer upp till en trygg glad tjej som i sin tur kan göra det hon kan för sin värld. Inte genom att skämma bort – men genom att guida.

Det betyder inte att jag ska kasta mig iväg på ett flygplan till afrikas horn. Inte att jag ska ge alla pengar efter hyran till välgörenhet. Men att jag hittar ett sätt att i mitt dagliga liv, göra gott runtomkring mig. En dag kan det vara att bli frisk, en annan att ägna hela dagen åt min dotter. En tredje att revidera ett biståndsprojekt. Den fjärde kanske jag får en kollega att börja träna. I år- att få en massa tjejer att utmana sig själva och samla in pengar till kvinnor som har genomgått saker vi inte kan föreställa oss. Jag gör det jag kan i mitt liv.

Jag hoppas fortsätta leva så att jag gör det bästa jag kan i mitt liv för att göra min värld så god jag kan. Att jag vet att jag kan göra skillnad. Att jag gör all skillnad jag kan.

20120316-160536.jpg
När jag var riktigt frisk och glad🙂

Om Annie
10% Ultra. 20% mountains 10% water 10% yoga 10% asphalt 30 % trailblaze. 10% music. 100% love.

2 Responses to Dream come true

  1. Alice skriver:

    Du skriver så fantastiskt inspirerande och rörande, jag blir tagen av dina ord och din fina personlighet. Att vilja göra gott, att vilja göra skillnad och samtidigt så frön hos oss läsare som får oss att börja reflektera, fundera, kanske till och med agera.

    Krya på dig bästa Annie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: