Fredag. Tusingar. Värmland. Kärlek.

Veckans sömnbrist botades med ett 10 timmar långt sömnmaraton endast avbrutet tidigt imorse av yberpigg trollunge som sen förstod att det var mammas faster som var rätt person att störa vid den okristliga tidpunkten idag.

Vi hade fint besök idag och jag kom inte iväg förrän vintersolen gick ned över det finaste landskapet i väst. Jag hade råkat äta laktos till lunch och det talade magen om med besked. Det hade varit mysigt att stanna inne och inte försöka skaffa sig mjölksyra. Men det är inte så svårt att sparka igång motivationen de här dagarna.

Din lata mask! Du som är frisk, oskadad och mest av allt vid liv och dessutom vet att du kommer må så jäkla bra. UT med dig, basta! Capiche?

Inget att tjafsa om. Fredag så discolöpning förstås! Neonpannband, neonreflexväst och på med adizero boston och en sengångare skulle känna sig snabb i dem. På med musik, ett Michael Jacksson medley till att börja med och så den där tanten som bor i min Runkeeper. Min Garmin är trasig så en amerikansk app är min guide i kilometertider idag.

Planerade min 17 km runda för se till att när jag gissningsvis skulle bli trött efter 8 km skulle det vara så långt hem så jag var tvungen att fortsätta. Det var redan nu inte snack om några 20 stycken. Mer 10 minst. Hellre 10 bra än 20 dåliga som S sa till mig igår🙂. Vilken fart jag skulle starta i var också ett stort frågetecken, det har ju inte gått undan direkt den senaste tiden. Ja ja det ger sig, det ostrukturerade är både min styrka och svaghet.

Värmde upp i 5:40 fart i exakt 1 km och drog sen iväg på första. Jag blir så otroligt dålig på matte när jag springer men tänkte att snittfarten på passet ska minska rätt stadigt för varje kilometer. Det går upp, o ned, hey! Vi är i Värmland! Torr vägbana, 6 grader och nästan vindstilla. Jag andades vår. Jag andades stort och jag sprang modigt.

Jag sprang ganska fort för att vara mig. Jag har sprungit tusingar på den här rundan i julas, det gick så långsamt i slirig modd med halvstorm och blötsnö men idag var en annan dag. En annan Annie som sprang det fortaste och lättaste jag sprungit tusingar. Någonsin. (ok jag har kanske sprungit 5 pass med tusingar i hela mitt liv…).

Det som hänt låg inte som en tyngd i hjärtat som det gjort den senaste veckan. Det satt som en motor i lungorna. Jag var var tacksam och jag sprang tacksamt. Rubin pratar om att ”run yourself happy” och det är lite olika hur man gör det. Jag sprang happy idag. Och tänkte att det ska vara målet med varje löppass. Vad i helskotta annars för ska jag springa? Happy betyder inte långsamt, det kan betyda tunga intervaller, men det ska vara roligt. Det är så mycket skit man ska vara med om iallafall i det här livet så varför när man springer för att hålla sig frisk och glad?

Och förmodligen så skulle det kunnat gått lite fortare idag. Kunnat få tunnelseende och raglat lite emellan intervallerna men, jag byter inte bort den här magiska ensamma eftermiddagen med sol och åkrar och ängar. Det var som en sån där bild ni vet i Runners World på ett stort uppslag med en ensam löpare. Det var jag idag.

Så jag klämde inga 20 stycken tusingar. Men väl 14 stycken. Och de gick i ett snitt på 5: 03 och mig veteligen är det rekord för mig. Några gick väldigt mycket snabbare med ett stort leende. Några gick inte så fort med sämre fotisättning och en höft som inte var framåt kaxig som den ska vara. Med 1 km uppvärmning och 1 km nedvarvning så blev det ett av mina bästa löppass i år. Hittils. There’s more where that came from. Nu längtar jag till nästa pass och har inte ångest eller är rädd längre. Det krävs ett ensamt löppass i fäders fotspår tydligen.

Avslutar med lite bilder från mitt paradis med min lilla trollunge. Idag har vi avhandlat vad en brevbärare gör och vem som är mamma till vem. Inte lätt det där. Inte lätt det här, med livet.

20120224-211502.jpg

20120224-211354.jpg

20120224-211322.jpg

Om Annie
10% Ultra. 20% mountains 10% water 10% yoga 10% asphalt 30 % trailblaze. 10% music. 100% love.

13 Responses to Fredag. Tusingar. Värmland. Kärlek.

  1. Ingmarie skriver:

    Härligt pass, ljuvliga bilder, fantastiska du!🙂

  2. Caisa skriver:

    Men det måste vara Greta som bor i din runkeeper oxå!

  3. Carina skriver:

    Vilken härlig dag!! Hoppas vi får smaka på det där vackra vädret här imorgon. Soligt och med vårkänsla.

    Bra pass för övrigt!! 14 i det tempot bara så där liksom🙂

  4. Trötta mamman skriver:

    Bra jobbat!!

    Visst är det häftigt att få guida en sån där liten varelse i världen med alla frågor och funderingar. Läskigt men häftigt🙂

  5. Jörgen skriver:

    Ja du har då aldrig kunnat sitta still. Härligt jobbat är inte nere i dina tider än men så är jag ju gammal också!🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: