Ofattbart

Men inte om man tittar runt omkring sig. Det är snömodd och förseningar på tunnelbanan och klirrande systemetkassar och en längtan til helg och ledighet. Det är nyheter om krig o räntor och politiker som pratar om vad de andra säger och reklamen på tv4 lovar en säng för 500 kr i månaden och mjukare leder med en tablett om dagen.

Det är som vanligt men ändå helt galet.

Det finns ett forum för allt och min blogg är en träningsblogg. Den är dock min personliga blogg och jag skriver om det som berör, händer och sker. Det är omöjligt att skriva ”vanligt” nu efter det som hänt. Det är också omöjligt för mig att skriva rent ut vad exakt som hänt för det har hänt flera personer. Det är inte ok att lämpa vad som helst i knäet på dig som läsare heller. Och de som mist sin närmaste, i respekt för dem så blir det ingen redogörelse. Mina tankar, min största medkänsla, hela min empati är just nu hos dem. Tänker på dem hela tiden.

Jag har mina närmaste i livet. De kliver fram, var och en i sin roll och ställer upp på ett sätt som är helt fantastiskt. Och tack till alla fina kommentarer här och på Facebook och på sms. Telefonsamtal. Jag känner mig buren, samtidigt som jag famlar runt i ett trauma som jag aldrig vill att någon ska få uppleva. Som jag är helt ensam i med den upplevelse jag har av händelsen. Måste vara ensam i. För den händelsen upplever jag utifrån den bakgrund jag hade och den slår an på strängar som jag har i mig, efter sånt jag upplevt tidigare. Jag är relativt förskonad från stora trauman men de senaste 1,5 åren har jag varit med om tre händelser som alla vaknade till liv nu och river runt i huvud och kropp.

Det jag vet, och det psykologerna jag pratade med igår också bekräftade är att det går inte att komma undan. Det går inte att hoppa förbi det här steget med att händelsen snurrar som ett hemskt skådespel i huvudet. Lukter. Ljud. Ljus. Ord som sades. Det har gått in så djupt och stängt av precis alla andra känslor. Jag måste bara gå igenom det. Väga av vad jag ska göra som är ”som vanligt” och vad jag får välja bort för att det är som en tröttande process som måste gå i kroppen och det beror inte bara på att jag inte sovit bra sen det hände utan det tröttar att vara i chockfas helt enkelt.

För mig är det otroligt viktigt att fort som attan hitta något meningsfullt att jobba emot. Jag använder inte ordet positivt för det är mil dit. Men något meningsfullt, fint, värdigt. Jag funderar och funderar. Vi är fler som funderar. Det går inte att se något positivt i det som hänt, men vi ska hitta meningsfullheten. Den är en krycka i läkningsprocessen.

Jag har ett spinningpassimorgon. Och jag ska hålla det. Min rörelseglädje är helt bortspolad just nu men endorfiner och gemenskap kommer att vara något av det viktigaste för mig för att må bra igen. Det vet jag. Jag hoppas att jag får dela rörelseglädjen med många av er under det här året.

Som sagt, jag har mina närmaste nära mig. Jag känner mitt i kaoset och den otroliga sorg och chock och processeringen av traumat en sånfantastisk tacksamhet för livet, mina vänner, min familj, mina kollegor.Min lilla tjej som är som solstrålar som tränger rätt in i hjärtat.

När det ljusnade imorse så var det precis som Sirpa så fint skrev, lite ljusare än igår. Lite lite. Mina tankar går till de som länge kommer famla i mörker.

Ta hand om varann idag och alla dagar.

Om Annie
10% Ultra. 20% mountains 10% water 10% yoga 10% asphalt 30 % trailblaze. 10% music. 100% love.

12 Responses to Ofattbart

  1. Trötta mamman skriver:

    Det finns inga ord som kan lätta på andras smärta, fortsätt leta efter ljus och mening. Tillslut kommer ljuset och glädjen tillbaka även om det ärsvårt att se idag.

    Ta hand om dig!

  2. Fanny skriver:

    Tänker på dej! Massor med krmar!!

  3. Miranda skriver:

    Stor kram….

  4. lanttolife skriver:

    Nå int vet ja va som hänt, men jag gillar dig så här kommer en sjuuuukt stor norrlänsk kram! Säg till om du vill komma ut och busa i förorten imorgon. Jag och kidsen ska bara vara.

  5. coyntha skriver:

    Jag önskar jag kunde göra något för att hjälpa dig/er att må bättre. Jag är så glad att har ”träffat” dig… du är verkligen underbart!
    Det kommer att bli bättre, dag efter dag! Jag lovar!
    Skickar massa kramar!

  6. Fitnesscoachen skriver:

    Mitt hjärta… du är så stark! Du kommer att orka, men det tar tid. Du vet var jag finns!

  7. Sara S-Wilson skriver:

  8. Ulrika skriver:

    Tänker på dig! Kramar Ulrika

  9. Annelie Ståhl skriver:

    kram

  10. aimee skriver:

    Sa fint annie – kramar till dig vannen

  11. Jeanette skriver:

    Jag tänker på dig och ni andra som var med konstant. Det första jag tänker på när jag vaknar och sista innan jag somnar. Jag vet att du kommer hitta glädjen igen bara du har tålamod och låter läkningen ta sin tid. Massor av kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: