Långpass runt Stockholm

”Det här är livet”

”Vilka sköna människor”

” Det här skulle alla som säger att det är farligt att springa vara med på”

”Jag bryter och simmar hem hel***s jä**a is”

”Vad f*n tror hon det är SPRINT NU?”

” De borde ha rulltrappa ned till tunnelbanan”

” Jag skiter i vad folk tycker, jag sätter mig här på golvet och äter chips”

Där har ni mina starkaste minnen av dagen. Vi samlades 09.30 och var över 40 pers! Tuffade iväg och jag bara njöt. Och tänkte att det är helt fantastiskt att en grå lördag i januari så är det alla if’s and but’s man har i livet, till trots, så många som just här tar sig an 0-50 km. Det måste betyda att vi är en stor stor stor familj prestigelösa löpare.

För det är inte att vara bäst som driver det här gänget. Det är en ödmjuk, brokig, nyfiken, fascinerande grupp och en av det stora plussen med att flytta till Stockholm.

Isen var ett aber, ett orosmoment, en fara och en skojslighet idag. Det var IS. Några hade dubbar, några utan (ja jag med!) några hade Icebug. Någon, vi kan kalla honom Peter, sprang i svarta mockasiner och verkade ha bäst fäste av alla.

Jag vet inte hur många vurpor som gjordes på den totalisiga skogsstigen mot Lilla Skuggan. Väl ute på väg sa jag ”det gick ju bra det här” och stod rättmätigt på näsan.

Kroppen då? Som ska tugga och spotta mil nu utan att tjorva. Nja. Det var inga problem att springa 22 km. Det var ok vid 30 ( då jag drog min the best racestory ever) för Mirres Järnman. Blir lite eld och lågor när jag får prata om hur roligt det var att köra triathlon.

Men sen var det verkligen inte ok. Alla skulle fika vid 32.5 km på Blå Porten. Jag kände att om jag sätter mig ned, blir jag en av de statyerna som finns på Djurgården -fast för alltid.

En tjej till, Lovisa, skulle också hem. ”jag springer långsamt” sa jag. ”Bra det vill jag med” sa hon. Visade sig att hon tävlat för Spårvägen och Studenterna och ”långsamt” för henne var ungefär som när jag springer allt vad jag kan. Hon tuffade på. Jag släpade mig fram, kryssandes mellan turister som just då framstod som malplacerade elefanter vars enda syfte var att sätta mig ur flow. Lovisa hade aldrig sprungit såhär långt men tänkte att hon skulle klämma ett marathon. Jag började hallucinera efter röda SL-bussar, T-bane skyltar och chips. Men mitt pannben har blivit liiite tjockare. Jag visste att kommer jag hem med ”35 km” så kommer jag sura. Jag behöver de här passen och Lovisa var bra farthållare.

Var på väg att bryta vid Fridhemsplan men bestämde att tugga på till Stadshagen. Väl där stod klockan på 39.2 kilometer och jag fick fnatt och fick springa en sväng till för att få ihop 41,3 km exakt och satan vad viktiga de här 1,3 blev då. När jag kom hem tyckte Ebba att mamma skulle vara ett lejon och hon skulle rida på lejonet. Lejonet blev en trött knubbsäl på land och låg på mattan en stund. Sen blev hon mamma Annie igen. Men det tog ett tag. Mycket lakrits också.

Lärt mig? Det är underbart att springa med Peter och Mirres ultragäng. Och jag måste in med långa långpass. Nu måste jag spinna på de här 4 milen och snurra dem till 5. Snart. Kolla Funbeatkalendern om 3 veckor. Wop wop!

Tack alla som var med idag. Tack mamma för barnvakt.

Om Annie
10% Ultra. 20% mountains 10% water 10% yoga 10% asphalt 30 % trailblaze. 10% music. 100% love.

9 Responses to Långpass runt Stockholm

  1. Ingmarie skriver:

    Långpass är underbara! Som att åka berg-och dalbana, äta tårta och glo på film på en och samma gång!
    Faktiskt precis som livet själv.🙂 Bra jobbat!

  2. Björn Suneson skriver:

    Grattis till rekorddistansen. Efter målgång fick jag springa några extra kilometrar tillsammans med en löparbroder för att hans GPS skulle visa exakt 50 km. Kilometrar är viktiga ibland.

    Keep on running!

  3. Trötta mamman skriver:

    Låter som en härlig dag! Förbannar min dåliga hals (eller kanske mig själv som inte haft vett nog att ta hand om kroppen i dessa dagisbacillattackstider)!

    Tre veckor, låter spännande, ska kolla funbeat!
    Och ja, om pusslet fortsätter vara såhär besvärligt får vi snart hitta på nåt eget!

    Idag blir det nån typ av löpning, halsen är bra, frågan är om man är väldigt dum om man tänker sig 2 mil med lite gångpauser?

  4. Peter N skriver:

    Bra jobbat igår Ann-Sofie! Halka omkring på isiga stigar vid Brunnsviken och Stora Skuggan (och tom. Kungsholmen) var ganska ovärdigt men alla höll ju humöret uppe och kämpade vidare. Jag är förvånad över att de flesta tog sej så långt dom gjorde med odubbade skor.
    Det här får vi göra om i sommar!

  5. Miranda skriver:

    Härligt att läsa!!!🙂 Kul att du var med, ses/hörs snart igen🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: