Dramaten

”Du borde skaffa en Dramaten” sa doktorn jag besökte idag för att få remiss till Access Rehab. Hos doktorn får man inte hjälp med nerver i kläm. Där får man smärtstillande på recept och det fick jag med o kommer självklart inte hämta ut dem.
Hon refererade till den stora väska jag släpade på men menade självklart att jag var pensionsmogen.
Med lilla hammaren konstaterade hon att nervsignalerna var ok. Ryggen var bra den med men asset var det något vajsing med.
Så med recept på piller och pensionärskärra MEN även remiss kom jag därifrån.
Hade sedan ett kundbesök där kommunikation och förståelse blev nyckelord. Hätskt och oroligt när jag kom. Lugnt och vänligt när jag gick och jag bara älskar mitt jobb och min roll när jag får leverera och alla blir glada!
På kontoret kämpade jag mot klockan o saknaden som gjorde att jag ville springa till dagis klockan lunch.
Fick mail som talade om adressen till den fotograf jag behövde. Satt perplex ett tag utan att komma ihåg vad den skulle vara till? Det gick flera timmar innan jag jag fick säga eureka.
Sprang hem längs Pampas. Gick så segt. Känner mig så tung. Frestad att skita i allt vad tider heter men det är 5 månader av mitt liv jag jobbar mot klockan i löpningen- det är det värt!
För Ebba är jag iallafall en idol. Vi gick hem o byggde tågbana, vippade kankakor drack rött te och spanade på grannarna. Det analkande 3-års trotset ledde idag inte till att sova med fötterna på huvudkudden men en keps på i sängen. Mitt ex kom förbi för att lämna bilnyckeln. Han spelade gitarr och jag och Ebba sjöng. Sen gick han, med bilnyckeln. Allt är möjligt.
Jag tror att det blir fint väder på lördag, på altruism och att jag är laktosintolerant. Ibland, fast det är väldigt sällan, när jag inte kan sova så vill jag vara liten igen och bo i vårt gamla hus. Pappa lever och jag vaknar av ljudet av att han brer en hårdbrödmacka och den där gamla kaffebryggaren puttrar.
Den står här i ett skåp i mitt lilla kök o gör att massa annat inte får plats. Vissa saker vill man bara inte släppa. Utan lite sentimentalitet kanske man skulle vara i fritt fall hela livet. Kanske kan man släpa på mer barlast om man skaffar en sån där Dramaten. Kanske.

20120119-211518.jpg
En gång bodde jag här…

Om Annie
10% Ultra. 20% mountains 10% water 10% yoga 10% asphalt 30 % trailblaze. 10% music. 100% love.

2 Responses to Dramaten

  1. Carina skriver:

    Åh vad jag gillar din blogg och ditt sätt att uttrycka dig på!!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: