På tröskeln

Jag tittar på Idrottsgalan. Jag älskar det. Det är tidlöst. Det handlar om något fint. Id. Samarbete. Renhet. Driv. Styrka. Ett helskottas jäkla slit. Dessutom ser Hegerfors ut som min pappa. Jag blir rörd precis hela tiden och jag är ensam hemma och precis såhär ska det vara, just den här kvällen varje år. 2005, 2006 och 2007 satt jag i fotöljen vid fönstret i Ottsjö med det närmsta elementet lite varmare fast man inte ska det. Stora filten på. Ottfjället som mäktig fond. Middagsvalen som lillebror. Anarisfjällen till vänster. 2008 satt jag i Östersund i min lilla etta på Färjemansgatan. 2009 likaså där jag avslutade mina sista två veckors jobb i Östersund samtidigt som jag tentade av beskattningsrätt och miljövetenskap. Och var i 18e veckan och det hade precis börjat röra på sig inne i magen. 2010 satt jag ensam hemma no surprise. 2011 var jag i Marocko. 2012 sitter jag här i mitt nya soffhörn i min mysiga lilla lägenhet och mår så gott så gott.

Men. Hur kom jag hit till soffhörnet? Får jag ligga här? Vad hände? Vad betyder titeln på inlägget?

Ja det började inte bra. Hade inte ätit bra. Inte druckit bra. Glömde plånbok på jobbet varifrån jag redan var sen eftersom min mailskörd ökat tiofalt då jag är kontaktperson för massa saker jag, med glädje får understrykas, tagit på mig. Klockan var således mycket, magen tom. Men Lisa Blomme sa en gång till mig att ”hungriga vargar jagar bäst” angående att inte äta för mycket innan träning och det där sög jag åt mig idag, för jag behövde det.

In och ut genom dörren så Superman hade fått skämmas. Tuff tuff tuff ned mot sjöarna. Hade laddat med två nya låtar till spellistan. Jag gör ofta det när jag ska springa något jobbigt. De är som en extra växel som slår in.

Jag jobbar så mycket i huvudet med löpningen nu. Precis som en liten bebis som ska ta ett utvecklingssprång fasar jag. Det är jobbigt och trögt och jag står på tröskeln och svajar. Där bakom, hälisättning, >5 tempo. Mesiga intervaller. Jo jag vet, jag har varit här och petat på den här tröskeln ett tag. Framför mig: Framfotalöp, alla intervaller i sub 5, oavsett hur långa ( det är inte så att jag kör 200ingar i >5 nu men ni fattar). Hårda intervaller och våga springa fort för i hel****. Hur svårt ska det vara? Jag är en sån käring ibland. Basta!

Och så får jag massa fint pepp. Från er! Och jag tar verkligen med mig allt ni skriver och säger. Verkligen.

Jag tuffade nedför backen. Förbi den där curlinghallen de visade på Idrottsgalan nyss.

Iväg på första. Älskar broddarna. Älskar att tantspringa. 4:20/km gick den på. Det motsvarar väl 3.28 el nåt. Phu. Tror att jag skulle vila 2 minuter. Jag gjorde det. Gladeligen. Häpp. En till. Samma fart. Sen vart det som jobbigt. Och det var massa såna här intervaller kvar. Det var liksom inflation, jag menar 16 stycken?

Nu var jag borta vid Råstasjön. Den är grym för alla sorters intervaller. Den är grym för allt. Instämmer fåglar, hundägare, rökare. Solna TK. Han och hon på promenad. Hon på powerwalk som pratar för sig själv? Nej hon har en sladd i örat. Nummer tre gick mer i 4:40 fart. Uh. 5an lika så. Nu var det helt osannolikt att jag skulle springa 16 stycken. Jag ville hem. Jag var grymt sugen på hemrostad mysli. Och att hinna duscha till Idrottsgalan. Perspektiv för sjutton!

Nummer 6 var katastrof. 4;55 eller nåt. Långsamt. När man springer nummer 7 är det bara 2 kvar. Då går det lite fortare. Och så lyssnade jag på Beautiful People av Chris Brown. Och förflyttade ut lite mer mjölksyra och in lite mer syre i mina vid det här laget urlessa ben. Låg fortfarande under 5 min på alla men råkade schabbla med Garmin så hade dålig koll på de senaste 2. Men sen rev jag av nummer 10 på 4:40 vilket ändå får anses ok med tanke på att jag var beredd att lägga ned löpning helt och börja knyppla ungefär 10 minuter tidigare. För att verkligen köra TOKSLUT på mig själv och springa förbi en kille och för att jag lyssnade på nästa nya låt vars text man helt får bortse ifrån och bara insupa refrängen och musiken körde jag en till. Sen är det alltid en backe hem när man bor där jag bor. Så trampade uppför den och tog slut i en lyktstolpe. Alla 11 under 5. Alla på framfot.

Fyra fula hack i vänster fotknöl från broddarna. Mascaran på kinderna. Ville lägga mig ned men samtidigt springa mer. Kvitto på bra pass. Och så sket jag i att stretcha. Där har vi riktiga löpartendenser. Mer än att springa fort. Asså. Men nu står jag på tröskeln. Vippar framåt.

Eftersom Ebba är hos pappa matar vi på med träning så imorgon är det styrka. Jag längtar faktiskt.
Ha en fin kväll! Tack för att du läste.

Om Annie
10% Ultra. 20% mountains 10% water 10% yoga 10% asphalt 30 % trailblaze. 10% music. 100% love.

4 Responses to På tröskeln

  1. Nina skriver:

    Bra jobbat!!!

  2. Trötta mamman skriver:

    Starkt jobbat! Utan mat i magen är det inte kul med tunga pass!

  3. Fitnesscoachen skriver:

    Du och din skalle, ni är det bästa teamet!!

  4. Annie skriver:

    tack. jag och min skalle pratar ibland inte alls med varann..men ibland så!🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: