Ett kvalificerat skitpass men en bra dag

Nu tänker jag skriva som det var! Som det kändes. Inte försköna. För de här riktiga skitpassen är så viktiga. De gör att det kan finnas riktigt suveräna superpass. Skalan växer, ju jävligare det kan vara.

Först ska jag klaga lite på naturen i allmänhet och att vara kvinna i synnerhet. 2 dagar i månaden är helt överjävliga. (Mycket svordomar idag, jag ursäktar). Jag vet att det inte är farligt och vägrar peta i mig värktabletter så biter ihop. Men det är som att ha ryggskott, magsjuka och tarmvred samtidigt. Och inget minne.

Jag har jobbat hemma idag för att jag 1) får mer gjort 2) kunde ta en lång mysmorgon med Ebba och ändå börja jobba klockan 9 3) kunde tvätta samtidigt och baka bröd 4) ska vara ute o ränna som en galning i flera veckor framöver så passar på.

Trots denna tidsbesparing insåg jag att om jag och min hjälte ska ses i mer än 1 timme den här veckan så kan jag inte dra iväg på 2,5 timmars löppass. Så min 25 km kenyan kortades raskt ned till 15. Gott så.

Satt där och jobbade och kroppen betedde sig precis som den gör de här två dagarna. Parantes- skulle inte den här skiten försvinna när man födde barn? Skulle inte systemet rebootas liksom? Nej?

Ville bara ligga i en hög men vet att träning hjälper så på med grejer och iväg i snålblåst. Börjar med att Garmin inte funkar. Knappen är paj. Det är väl ok med det. Människan har sprungit runt i årtusenden utan en klocka som talar om hur fort det går men det var ju just det att jag skulle hålla ett visst tempo. 5 km på 6:10, 5 på 5:40 och 5 på 5:10 tänkte jag fast det lät lite utopiskt för att vara jag men sikta mot stjärnorna….unt so weiter.

Plan B är den amerikanska tanten som sitter i min Runkeeper. Hon talar bara om var 5e minut hur det går och jag trampade ivåg mot Bällstaån och vidare mot Solvalla och Bromma Flygplats. 30 minutes average pace 6 min and 11 seconds. Men sedär det var ju bra. Mindre bra var att jag var helt stum i låren, fortfarande hade ont i magen och var seg. Försökte öka och det gick bra det med ändå. Sen var det dags att vända och det var småspik rätt i nyllet. Det heter Sundbyberg och det är alltid uppför hem.

Tog mig till sjöarna. Nollade Runkeeper och skulle beta de sista 5 tänkte jag. För att inte behöva räkna i skallen så ville jag köra från scratch så snittiden per km skulle vara gällande bara de sista 5 och inte de första 10. Hänger ni med? Ja men nu gick det inte i 5:10. Det bara gick inte. Jag var helt stum. Kroppen svarade inte alls. Jag tog mig hem och landade på 13 km. Tur att jag var hemma för det var ett gosedjur som saknades i Ebbas väska till pappa så fick hämta den till trollungen som tittade på mig som jag var en sån som slog ihjäl kattungar.

Ja så nu har jag ett sånt där nödvändigt skitpass i portföljen och det tråkiga är väl mest att nästa veckan jobbar jag som en gnu hela veckan och jag må älska löpning men den lilla tid jag har till Ebba då blir viktigare. F** också.

MEN! Jag tänker såhär! Hellre ett skitpass och inte skadad! Frisk och kry i hela kroppen. Än att jag sprang fort och var skadad. Det går inte, jag är alldeles för positiv!

Idag har vi lanserat ChallengeMore som samarbetspartner till Tjejmarathon. Check it! Det är en väldigt bra träningssajt där du inte bara kan logga din träning men även skapa utmaningar. Självklart kommer vi ha en publik utmaning genom Tjejmarathon som du kan vara med på även om du inte springer loppet!

Skitpass alltså. De är bra att ha!

Komprimera, expandera och tvåtusingar WOPPAstyle

Det senaste dygnet har verkligen varit både upp och ned.

Jag har ett jobb som måste vara klart imorgon. Ett bokslut. Man kan tro att det är siffror som ska raddas upp men bokslut är högst levande organismer som förändras allteftersom. Oberäkneliga som barn, sega som gamla gubbar och föränderliga som en bipolär fanatiker.

Jag räknar, beräknar tar höjd och nu ligger jag ändå en dag efter. Och såhär är det sörni- jag jobbar inte över. Nej basta. Jag jobbar max 40 timmar med mitt PwC jobb de flesta veckor. Jag SKA hämta på dagis för tiden mellan 15.30-19.30 är min och Ebbas de dagar hon är hos mig. Idag fick jag skippa lunch och bara köra ned huvudet och sen ta en taxi till dagis för att beta av andra jobbmail på Blackberryn. För att vara där i den tid jag bestämt.

Så jäkla värt. Stänga av allt. Bygga pussel och laga god mat. Varva ned. Titta på Madicken. Läsa böcker. Sjunga sånger. Natta. Smyga ut. Slå på jobbdator och hemdator och köra stenhårt jobb i 2,5 timmar. Varva ned. Läsa lite i Good Grief som handlar om att sörja sin döda make. Makabert- ja förvisso men den lyfter mig ut ur en jobbdag precis som löpningen gör. Jag komprimerar jobbdagen till en liten pappersboll. En fil på datorn. Expanderar fritid, Ebbatid, migtid så mycket det bara går.

Springa gjorde jag igår. Inte längs Solnavägen. Unnade mig lite nya låtar- nya o nya- Fatboy Slims Right here right now och lite Groove Armada.Svängde över Barnhusbron och ned längs Norr mälarstrand bort mot Sumpan den vägen. Uppvärmning ca 1 km sen startade jag klockan för 6 x 2 km. Bra tramp idag. Älskar kylan. Älskar att känna att kroppen rör sig effektivt. Springer. Inga problem att ligga på runt 4:50 på första. Landade på 9:50. No sweat. Räknade till 3 minuter och trampade iväg igen. Det blir kuperat närmare Sundbyberg och även om det blir både nedför och uppför så hämtar jag inte igen farten nedför men landade på 10:05. Chop chop.

3e var seg. Fick parera massa bilar som inte ville stanna för flying Annie. 10:30. Aj Aj. Efter den 4e var jag nere vid sjöarna.Benen var helt klart ute på övertid. Lördagens styrkepass med utfall låg och kokade i låren. DÅ lyssnar jag på den här. Och det var platt. Så klämde av 5e på 9:55. Kan garantera att det INTE var vackert sista hundra. Fortfarande krafter kvar i huvudet även om kroppen mentalt stod i duschen. Sista. Slutade med backen upp till ICA. Frustade. Fick konstiga blickar. Folk som tycker det är idiotiskt att springa fick litervis med vatten på sin kvarn. STOPP. Sista gick på 10:02 men det var bannemig uppför 200 meter på slutet. Raglade in på ICA med pannbandet uppdraget så Björn Borgfrillan var helt perfekt. Säkert mascara på kinden. Snor runt munnen. Knallröd. Lassade på allt jag kunde se som inte innehöll laktos. Checkade ut. Checkade in hemma och lyckades lägga 2 pussel, bada, torka, gosa, läsa för och natta trollungen innan jag fick i mig något själv. Lite pannben där med men mest kärlek faktiskt.

Apropå min look när jag kom hem så lånar jag den nedan från finaste Sirpa. Precis så är det.

Eftersom det är för mycket på jobbet nu så skjuter jag på min 25 km till torsdag. Man ska inte slita på båda systemen på samma dag. Nu gör jag som jag sagt- checkar ut och lägger mig med min bok. Läs här vad Madde skrev idag- skriver under på varje ord!

Fantastic Friday och WorkoutÅre 2012

Jajemen! booomschakalackrubadubstylee där släpptes WorkoutÅre 2012. Boka NU för att inte missa årets event!

Jag är så otroligt stolt och glad över att få vara med som instruktör bland alla proffs. Det är verkligen som en stor godispåse med endorfinkällor att välja på och hoppas kunna insupa minst lika mycket inspiration, kärlek, frisk luft och lera som förra året!

Sitter och laddar inför dagens intervallträning- OLGA! 2 ( 2 x 400, 2 x 300, 2 x 200 2 x 100) Den första intervallen kör man över tröskelfart, den andra under. Har ju som sagt ingen stenkoll på tröskelfarten min just nu men jag gissar 5:10..någonstans där. Hm. Kanske dags att faktiskt springa ett testlopp på 10 km och sluta ducka för dem hela tiden. Ingen vila emellan intervallerna men 5 min vila mellan de två seten. Phu. Det pirrar liksom i benen och magen är orolig inför dessa pass. Fort går det inte ska gudarna veta men jag känner att jag utvecklas vecka för vecka fortfarande. Starkare. Lite snabbare. Tryggare.

Försöker köra hårt denna och nästa vecka för att ta vecka 6 som en lättare ”kortvecka”. Är ute på mitt största uppdrag då och det är ett skämt att försöka vara en bra revisor, bra mamma och träna hårt den veckan.

På Tjejmarathon fronten så ser vi väldigt mycket fram emot nästa vecka då vi släpper en spännande samarbetspartner. Jag hoppas du vet att du är minst lika viktig som eldsjäl som löpare. Jag har en vana att ge 100 kronor varje fredag till ett ändamål jag tycker är viktigt, som att ge ”fredagsdrinken” brukar jag säga. Så varför inte sätta en slant idag till vårt konto för medel som går direkt till Panzisjukhuset- Handelsbanken 6153-609212648. Kontot står i mitt namn och vill ni veta exakt hur vi förmedlar dem så är det bara att hojta!

Annars säger jag ”check” på att ha hittat en till timme till roliga saker- mat hem till dörren via mataffären heter den lösningen. Nu blev det bara så att maten kommer mellan 19.00-21.00 ikväll, kylskåpet är tomt och matklockan brukar ju ringa vid 17- snåret så får ändå lösa dagens middag på annat sätt. Gott så.

Nu drar jag på Sunshine med Guetta. Underställ. Kompressionsstrumpor. Bästa löpardojorna. Broddar. Pannband och vantar. Musik i öronen (nåja ena, för har slitit sönder hörlurarna). Paketerar mig själv till träningsmaskin. Bara gört liksom. Ser var gränsen går idag och försöker skjuta fram den lite till. Lyfta mig själv lite, lite högre. Landa lite, lite tröttare. Starkare.

Fantastic Friday- eller hur?

Uruselt i Ursvik

Formsvacka? Ätit för lite? Ofokuserad? Om gårdagens besök i Ursvik präglades av kärlek, närvaro och harmoni så var det raka motsatsen idag.

Jag vet inte vad som är fel men det gick inte alls idag. Jag som förut sprang lika bra på morgon som på kvällen har numer ingen energi alls på morgonen.

” 15 km (4) ” stod på schemat. Det betyder för mig relativt hög ansträngning. Det är kuperat med stort K både till, i och ifrån Ursvik för mig så det suger ur fart men tänkte ändå att 5:40 skulle vara en bra snittfart på passet totalt. Men se det gick inte alls. Jag hade pulsband på och jag var uppe på 80% ganska snart vilket skulle kunna indikera överträning. Men jag har ju tagit det så lugnt denna vecka? Förra veckan sprang jag ca 6,3 mil. Denna vecka hade jag idag hittils sprungit 18 km. Inte mycket och har inte kört kvalitet sen i tisdags. Men jag undrar vad det var i vikterna i onsdags för sån träningsvärk jag haft! Knappt släppt idag.

Medan jag släpade fram benen där över stock och sten funderade jag över detta. Men njöt ändå av solen och naturen. Så jäkla onödigt att sura bort ett helt pass.

Jag har inte koll på vad nästa vecka bjuder på ännu men eftersom jag ska flytta det mesta av mina grejer manuellt, själv under några dagar så tror jag inte det gör så mycket om jag lättar på träningskraven både för kroppen, knoppen och min nerv som orsakar så mycket smärta just nu.

Kanske tar morgonjoggar och planerar dagen. Ebba är hos pappa så det inte ska bli för rörigt för henne med flytten.

Idag bjuder jobbet på julgransplundring på Skansen med underhållning för de små så jag ska hämta Ebba hos världens bästa farfar som passat henne medan jag sprang och så tar vi en riktig mys och bussöndag tillsammans innan galenskaperna drar igång imorgon.

Ha en fin dag i solen!

Från serien Nemi. Precis så.

Att göra en Roger Bannister, eller jäkligt bra 2-tusingar

Efter mina ulltrarapida tusingar och 10 km maxpasset som nästan gick baklänges på sina ställen hade jag bara löparångest inför veckans hårda intervallpass. 4 x 2000 m med 5 min vila. Jag har aldrig sprungit 2 km intervaller förut och ju längre intervaller jag kört, desto mediokrare teknik, fart och humör har jag haft.

Så. Ja. Inte så sugen. Och även om jag har semester så använder jag skallen. Ska jag springa maraton om ett halvår på 3 timmar och 40 minuter så motsvarar det en fart på 5 min och 30 sek per kilometer. Då ska det inte vara bökigt att springa  i 5 tempo på kortare sträckor. Jag borde klara mina tusingar på under 5 min/km tempo. Det gick inte alls sist. Jag har börjat fundera på hur  jag tänkt egentligen och om jag är dömd till att harva runt över 5 tempo hela tiden på allt över 999 meter.

Det har blivit som mitt benchmark. Springer jag fortare än 50 min på milen är jag bra. Springer jag tusingar snabbare än 5 min är det bra. Annars- inte bra. Osv. Jag har verkligen börjat tvivla på vad jag kan få till.

Men idag. När jag lägger passet på sen eftermiddag. Har ätit både frukost och lunch och en näve russin innan jag sticker ut. Det är torrt och flackt. Då går det bra. Då känns det som energin hamnar där den ska. Fokuset är rätt.

Jag hade inte Garmin laddad men Runkeeper funkar bra på armen. 1,5 km jogg bort till Råstasjön som mäter 2,1 km runt. Helt perfekt för 2tusingar alltså.

Satte av för första utan att ha bestämt en fart. Jag menar, varför? När det går så långsamt. Jag vet precis hur långt det är och bara trampade på. Den första av fyra. 9 min 45 sekunder landade den på. Och de där 5 minuterna behövde jag inte. 3 räckte sen ville jag iväg igen. Fram med höften. Upp med bröstet. Korta snabba steg. Nummer två gick på 9. 46. Haha. Tänkte jag. Haha. Kryssade fram mellan nyårslöftesstinna joggare, den ena mer påbyltad än den andra. Stor trasslig halsduk? Tjock jacka?  What?

Nu håller jag i nummer 3 tänkte jag och så löser sig sista alltid. Lite tröttare. 9.48. Kan ha gått snabbare, jag är negativ .

Den sista sprang jag hemåt och runt Lötsjön och den blev på 9.55. Men hallå- alla fyra under 5 min/km.

Det var länge sen jag var så glad. Länge sen jag var så nöjd med ett pass. Kände mig så tillfreds med steget och min egen löpning och att jag rör mig mot det jag tänkt. Framsteg är också läskigt. Jag har nog inte riktigt vågat tro att jag faktiskt ska kunna springa snabbt. Och det är ju så- vare sig du tror att du kan eller inte kan- så har du rätt.

Det är som jag genomfört alla mina intervallpass med en liten gammal fegAnnie på axeln som hållt aspirationen och modet tillbaks med en hård nypa som säger Det kommer aldrig gå snabbare. Och hur fasiken ska man då komma under 5 min?  Under 50 minuter på milen? Under 25 på 5 km? Om man egentligen inte tror att man kan springa så fort.

Nu hoppas jag på en Roger Bannister effekt. Snubben som 1954 sprang den första engelska milen på under 4 minuter. ”Det gick ju inte”. Men så fort han gjort det började andra göra det också. Så nu tänkte jag springa alla mina intervaller som är kortare än 2 km på sub 5. Sådär ramlade en nyårsplan in bara sådär.

För att jag kan.

Inte så snabbt men gott slut

Ja jag vet inte vad jag hade tänkt mig. Men att jag var lite snabbare. Jo jag hade tänkt mig att springa på kanske 51 minuter iallafall.

Jag visste att jag hade en del mil i kroppen, ca 5,2 faktiskt denna vecka. Jag hade nog inte ätit optimalt och det är väldigt kuperat. Men ändå.

Sen måste jag värma upp ordentligt. Anledning till att jag kunde springa 5 km på 23.51 i våras var att jag värmde upp med 12 km.

Idag var det -10 grader och jag frös om rumpetumpen. Och ville vara klar. Jag stack iväg efter ca 10 minuters uppvärmning med 2 fartökningar.

Det tog emot direkt. Benen och lungorna. Upp o ner går vägen in mot Norberg. Efter 5 km vände jag och klockan stod på 27 minuter.

Jag var redo att ge upp men jag måste lära mig att genomföra de här passen. När det inte går fort. När jag känner mig dålig och långsam och seg och bara vill strunta i alla tidsmål.

Så jag bet i. Upp o ned i småbackarna tillbaks till lilla byn varav sista kilometern är uppförs. Pip väs och uuuuh och fy fabian vad långsam jag är. 53 minuter.

Receptet för fart under 2012 är:

1) Mer pass i tröskelfart

2) Äta ordentligt- hårda pass använder kolhydrater och mina muskler var nog inte så laddade idag

3) Mer löpskolning och löpstyrka

Jag känner mig inte så disheartened trots allt (hälften av hjältens familj bor i England eller USA så alla pratar engelska). Jag vet att jag är på rätt väg. Jag har massa ideer om hur jag ska ta mig till målet och måste verkligen ta mig tid att jobba med träningsplaneringen nu. För att ta hänsyn till de hysteriska veckorna och lägga mängd på de veckor som jag har tid. Idag var ett kvitto på att jag har massa jobb kvar. Menär på god väg.

Kvällen här bjuder på en stor släktfest i olika hus i den lilla byn där den stora familjen bor. Kusiner, tremänningar. Vänner. Från Sverige, USA. England. Jag som har 4 stycken i familjen är helt överväldigad och lite förvirrad av alla namn.

Nästa inlägg bjuder på min plan för 2012. Hoppas att ni har en riktigt fin nyårshelg.

Värmer upp med vedhugg

Kindling heter det på engelska de där småkvistarna man gör upp eld med. De får jag till genom att hugga en klabbe till tre. Bra uppvärmning inför eftermiddagens 1000-ingar. Har sån där ångest man har innan ett jobbigt pass men är så tacksam att jag är frisk och utan skador så jag faktiskt kan plåga mig så. Och efteråt så mår man så gott. Ha en fin dag!

Hata tabata och veckans träning

Ur led är tiden och upp o ned är veckan. Vad är det som händer? Kortaste maxigaste passet en söndag. Söndag är lika med långpass, det är som amen i kyrkan.

Jag var redigt taggad dock. Igårkväll knarkade jag loss på årets Ironman World Championships från Hawaii. Rekommenderas starkt. Det är några helt fantastiska historier där, som 50 åriga Terri med avancerad cancer i tjocktarmen som inte ser det som ett hinder utan genomför loppet. Loppet med stort L.

Så vad var väl lite tabataintervaller i snålblåst i växthuseffektens Sverige? Inte så farligt.

Ebba lämnade jag hos mamma och så skulle jag sticka iväg. Men hur var det nu det stod på programmet? 4 x (8 x 20 sek) med 10 sek emellan intervallerna och 2 min vila mellan seten. Och var var min Garmin? Eller Polarklockan? Ingenstans i den röra av grejer jag stoppat i väskan och det var mer som saknades efter att lilla klåfinger hunnit göra sitt.

Nåväl. Jag brukar springa med en stegfrekvens av ca 180 isättningar eller 90 steg. 60 steg torde således bli ca 20 sek och räkna till 10 och sen sticka iväg igen torde funka.

Värmde upp med 5 minuters jogg och verkligen sköt på att börja. Runt kröken bara. När det blir plant. Över övergångsstället.

Men så började jag. 8 st ingen fara men hann ju knappt sakta ned så skulle man iväg igen. Häpp. 2 minuters vila kom välkommet, Mjölksyran åkte upp o ned i låren. Kom på att Runkeeper kunde hjälpa till så slog på den.

Andra var betydligt tyngre. Så brukar det vara. Det är oftast mentalt jobbigt runt 40% av genomfört pass/lopp har jag hört någonstans.

Gick och flåsade och raglade. Mina Salomon SpeedCross dock gjorde jobbet och fäste bra i det här patetiska runt- noll-grader-vädret.

3e var bara pina. Fi fasiken. Tappade framfotasteget och spände överkroppen.

4e 8 x 20 var bara att ta sig igenom. Som i dvala joggade jag ned. Helt överväldigad över att jag varit ute i 35 minuter och kändes som jag sprungit hela dagen. Galet. Mer sånt. Som en skänk från ovan för en mamma med ont om tid.

Veckans träning

..får nog beteckas som väldigt allsidig.

Måndag bjöd på 1 timma spininstruktion och 20 min eget spin samt 60 minuter slit i gymet. Onsdag på 5 x 3 minuters kuperade intervaller med styrka i ”vilan”. Och bra jogg före och efter. Torsdag frivändningar och burpees med Herr Hagström. Fredag mysjogg 6 km. Lördag skönyoga med sköna bönan Jessica. Söndag tabata.

Veckan som kommer

.skulle jag varit ledig från tisdag men det känns utopiskt nu. Har två uppdrag att få ihop och kommunicera och försöker göra det ena ikväll. Dock tänker jag gå och träna och träffa folk lite hur som helst och bara få jobbet gjort. Med det sagt:

Måndag: Träning på UCSP med Magnus

Tisdag: Försöka springa något av passen på schemat

Onsdag: Yoga och sen spin för Jessica. Men SOM jag längtat

Torsdag: Förhoppningsvis ett Crossfitpass med Sofie

Fredag/Lördag/Söndag: Mysjogg och sen om jag får till det tänkte jag ge mig själv ett marathon i julklapp genom att trippa 4,2 mil på juldagen. Jag börjar få långpass abstinens och det står ”25 km” på den här kommande veckan så…ja jag lägger till några kilometer bara. Sådär.

Nu är det söndagslogistik med packning och planering och sen jobb när lilltrollet behagar somna. Som vanligt. Så bra så. Ha en fin kväll.

Mot Stockholm Marathon 2012

3dje gången gillt!

God förmiddag!

Idag är man på banan igen. Ljumsken är i och för sig rätt öm och hotar börjar blöda eftersom det var 3 ingångar där i en ven men inget som hindrar en promenad i den vackra höstsolen. Men nu får det gärna bli vinter!

Jag unnade mig att anmäla mig till Stockholm Marathon 2012 idag. Jag är redan anmäld till Jubileumsmaran men som jag skrivit innan vill jag njuta av den. Här, dock ska det krigas. Det här är the race nästa år vad gäller Personigt Bästa.

Jag sprang Sthlm Marathon 2003 som en terapi efter pappas död. Inte själva loppet men träningen innan var det. Jag hade verkligen ingen större koll på målinriktad löpträning. Jag bodde då på Solbacka under veckorna och pluggade sista året i Örebro och pendlade till London ca var 3e vecka. Med lång resväg var det bara att gå upp kl 05.00 och dra iväg på beckmörka värmlandsvägar. Ibland sken månen. Ibland såg jag älgar och rådjur som bara dök upp mitt framför mig.

När jag tränade på kvällar och eftermiddag sprang jag längs väg 267 mot Storfors och körde någon form av intervaller mellan de vita reflexstolparna. På söndagarna sprang jag upp till 2,5 mil utan frukost. Mitt längsta pass var 26 km den 25e maj kommer jag ihåg och det sprang jag i Stockholm ute längs Mälaren. Mamma cyklade med och tyckte det gick väldigt långsamt.

Iallafall så blev det loppet en riktig sk walk in the park. Jag har en sluttid på 4.06 men fick stå och vänta på toa precis vid starten o det tog ca 5 minuter så jag räknar med 4.00. Detta var innan Garmins intåg.

2007 var jag otroligt otränad och mådde väl inte så bra i övrigt. Tränade i Åre längs E14 och bort över Björnen och mot Fäviken. Det var värmerekord, 34 grader stod det vid starten. Massa människor bröt. Jag mådde pyton hela loppet men tog mig i mål. Vet inte hur lång tid det tog, det var bland det tuffaste jag gjort.

NU! Är jag revanschsugen. Nu har jag alla möjligheter att göra ett riktigt tredje gången gillt lopp och springa fort. Vanligtvis ligger Workout Åre precis samma helg och valet har varit lätt!, Åre FTW! Men nu ligger maran helgen efter. Jag kommer ha haft en träningshelg utan dess like 7 dagar innan men mellan de 8 milen på TEC i april och emellan backträning inför Workout Åre så ska det fokas ordentligt på marathonträning. Allt kommer hamna på bloggen förstås och gissar att det är fler därute som ska springa och kanske vi kan springa ihop någon gång?

Nu ska jag göra lite ärenden sen ska jag hämta lilltrollet som inte riktigt förstår att mamma inte kan bära henne men det är ju tur att hon är i ”kan sälv” fasen! .

Ha en fin dag!