Se äventyret

Vad ser du? Ser du höstmörker, lera, rusk, kyla. Motvilja att ta dig ut. Anledning att stanna inne.

Tillhör du de 1 miljard som svälter? Som ska spara på energin så gott det går? Kanske en av de över 30 000 hemlösa i Sverige som inte kan gå in och duscha varmt när du blivit blöt av regnet? Inte har ett torrt ombyte och en tvättmaskin att tvätta bort leran?

Eller är du bara lite bekväm?

Jag ser äventyr. Jag ser frisk härlig nyregnad luft. Vind i ansiktet. Kropp som reagerar med naturen.

Kläder som värmer. En varm dusch hemma. Torrt ombyte. Mat att återhämta sig med.

Inga ursäkter. Alla möjligheter. GÖRT!

Gör DIN karriär

Jag har just avnjutit en helt fantastisk ( mest använda ordet i min blogg?) middag med mina kollegor. Langustinis med tillbehör. Mums.
Hade ett jättebra samtal med en kollega jag inte jobbat så mycket med och knappt känner. Riktig kul!

Vi kom in på karriär, vara en mamma i 2000-talets relativa trots allt stenåldersSverige i avseendet bli bemött normalt när man är bebismamma och vågar påstå att man vill jobba. Och så pratade vi karriär.

Igår skulle vi tala om vad vi var mest stolta över och jag sa att det var att jag valt att inte göra karriär. Att jag gått ned i tid och går tidigt för att hämta på dagis.
Men idag. När vi pratade om mitt byte till nya tjänsten och så. Och jag funderade lite. Så kom jag på att karriär det är precis vad du vill att det ska vara.

Min karriär är i full sving faktiskt. Min livskarriär. Den består av jobb, studier, eget företagande och välgörenhetsarbete. Det händer otroligt mycket på alla fronter just nu. Så den där utstakade karriären mot högpresterande Auktoriserad Revisor den bröt jag med. Men herrejäklar. Min karriär. Den går upp upp upp och framåt. På mitt sätt.

Din karriär. Vad är den? Ser du den? Driver du den? Vad gör du nästa vecka som tar dig dit du vill vara? Omger du dig med människor som lyfter dig? Ger du sig själv verktyg, tid och förtroendet att göra det du drömmer om? Är ditt jobb ett medel att ta dig dit? Eller ska du kanske jobba lite mindre för att jobba på de bitar som rör dig mot målet? Jobbet kan faktiskt vara ett medel mot dina mål, inte målet i sig.

Söndagar är bra dagar att forma nya tankar och ta spadtag för att grunda en plattform för drömförverkligande.

Let’s do it säger en del. Jag har bott i Jämtland. Jag säger GÖRT!

Måndagsfunderingar

Idag funderar jag på medarbetarhälsa. Var börjar arbetsgivarens ansvar och var slutar det? Jag funderar på strukturen på de tre kommande galna dagarna på uppdraget.
Jag funderar på var min pannlampa är och om jag verkligen kommer hinna träna mig i form till Borås 6 timmars.
Jag tror inte det.
Jag tror att det ska vara ett minimum med uppbokade helger fram till jul.

Jag tror att det ska bli helt fantastiskt att springa i skogen ikväll.

Jag tror allt blir bra.

Var glad just idag

Hade förberett värsta inlägget med massa superlativa adjektiv om min dag på Bosön, allt som händer imorgon, i helgen.

Och det är en sån balansgång att vara för privat och att vara personlig.

Såklart har något hänt. Det gör ju det hela jäkla tiden. Det har inget med tuffa Tigerfisen att göra och läsare som hängt med ett tag förstår säkert vad jag menar då. Allt är ok. Men det är otroligt tufft och jobbigt. Upprivande på alla de sätt . För den som måste vara stark och orka så himla mycket.
Allt är ok. Gått bra. Blir bättre.

Men för fasen idag. Var extra glad och tacksam om fötterna är ned och huvudet upp.

Själv gäller ”show must go on” och plan B gäller från idag och ett tag framåt. Mitt stöd behövs annanstans.

Livet alltså. Livet.

Roligt roligare roligast på Löpcoachutbildning

Alltså den här veckan. Hur rolig som helst. Hektisk! Maxad! Men rolig. Inspirerande.

Jag lyfter blicken och vet att jag ska vara ledig tre veckor över jul, vill åka mer skidor än förra året och definitivt umgås mer med fina människor så bokar in mig på Blogger Ski Camp i Ramundberget. För strax under tretusen så får man åka hyrbil,låna allsorts skidor, bo fint, äta gott torsdag- fredag. Jag bokade direkt! Åh så underbart!

Jag är katastrof utför. När jag bodde i Åre såg jag ut över Stjärnbacken från
mitt kontor men var inte ofta där på alpina skidor. Jag knatade upp på hudar och halkade nedför ibland men min utförsåkning genomförs mer med modigt hjärta än med bra teknik.

Sen har jag bokat in mig på en sprint. Kungsholmen Runt. 21 km stavas b l o d s m a k för mig. Men jag skulle vilja springa på 1.40 och det är målet för nästa år.

Idag fick jag också ett erbjudande jag måste fundera på. Frestande!

Och så är jag på Löpcoachutbildning. Första delen är teori och hålls av världens bästa PT-lärare Pernilla på PT-School.

Det spelar ingen roll att vi sitter i en fullsatt lokal där syret tar slut fort- hon är grym! Bäst! Och så är hon min granne!
Träffade massa folk i löpar och triathlonvärlden och har helt enkelt haft en helt fantastisk dag! En till!
Öppnade ett kuvert från jobbet och började nästan böla av glädje.

När människor är lyckliga brukar de beskriva att de känner meningsfullhet, har bra relationer, ett jobb där de är uppskattade. Känner att de utvecklas. Är trygga. Förverkligar sig själva.
Just just nu- känner jag precis allt det.
Så har det inte alltid varit. Så kommer det inte alltid vara. Jag är livrädd att något ska hända.
Så jag njuter verkligen just just nu.

Ikväll ska jag mysa på soffan med min fina tjockis .

För imorgon är det den praktiska delen av kursen inklusive maxpulstest. Ha en fin kväll!

Välkommen till min vardag

Just nu händer det så otroligt mycket. På den privata fronten. På jobbfronten. På Tjejmarafronten är dags att planera och sätta pilen för nästa år. På hemmafronten har jag gett upp. Inga hyllor. Ingen fungerande tv. Men mat på bordet och nybäddade sängar! Basta!

Såhär kan en helt vanlig vardag se ut.

Vaknar av att Lillan smäller upp sin dörr kl 06.15. Förhandlar mig till 30 minuter slummer innan det är dags för Bolibompa. Vi älskar fåret Shaun. Jag tänker att jag ska ta hand om den där högen kläder och mäta upp de där hyllorna och gardinstången ikväll så lägger fram måttstocken.

Letar upp kläder till henne, till mig, kokar gröt. Rafsar ihop allt vi ska ha med oss. Utflyktsväska med matsäck. Min lunch. Träningskläder. Dator.

Ramlar ut genom dörren och går ”tokiga vägen” till dagis. Ned för en berghäll som gärna är hal. Trampar smällbär. Vi har aldrig bråttom. Jag kanske har det, egentligen men resonerar som så att hon inte har det och vi har aldrig fajtats på morgonen så det funkar.

Efter puss och kram och kram igen och vink vid grinden så slår jag på P1 morgon. Läser DN.se, kollar Twitter. Läser någon blogg eller något jag lagt i mappen ”att läsa”. Jag går långsamt men är ändå svettig och snorig och rufsig när jag ramlar ut i Stockholmsmorgonen på St Eriksplan.

Idag ska jag på kundbesök hos en fin kund. Sen möte. Sen tillbaks. Vi åker ofta taxi för att spara tid och för att man kan ta jobbsamtal eller ha korta möten samtidigt men det känns oekonomiskt idag. Lassar över alla grejer i en dataväska och kvitterar ut en Kronan- lånecykel som vi har. Trampar iväg och är hos kunden kl 09.00 prick efter att ha förberett mig lite genom att läsa revisionsinstruktioner på 7/11 över en stor kaffe.

Får en kram och sätter igång att jobba. Det är roligt. Projektet jag granskar är fantastiskt men fokus är inte så mycket på att gå djupt i det narrativa utan på att se till att siffrorna hänger ihop och att pengarna gått dit de ska.

Cyklar tillbaks till kontoret och känner mig lite citychic med min trenchcoat på cykeln fast snubblar sen när jag stannar och är snorig igen. Vid ett rödljus får jag via mail veta att de 20 funktionärsjackor jag beställt är fast i Tyskland. Svär alla svordomar på alla språk jag kan. Hittar på plan B.

Har möte med Malin Eldh och Thabo Motsieloa och ett gäng från oss internt angående vårt framträdande på Folk i Rörelse nästa torsdag. Det står inte där än men jag ska också prata. Jag har strutsat lite men ok då, så är det och det ska bli jättekul och känns inte hälften så nervöst nu när jag träffat Thabo och vi diskuterade igenom allt. Ska bli superkul faktiskt!

Kastar i mig en god sallad och kastar mig på cykeln igen. Tillbaks till kund. Redde ut missförstånd. Kommunikation är det viktigaste och svåraste som finns. Jobbar klart och sade tack för mig, rapport kommer. Lovade leverera en önskelista inför förvaltningsrevisionen. Skrev upp det på handen.

Trampade tillbaks till kontoret. Planerade in en lunch med en framtidsstrateg. Var lite tvär mot en leverantör. Försökte hitta ett mötesrum för att kunna briefa ca 15 funktionärer för Lidingöloppshelgen och vårt engagemang på Grönsta. Hann inte prata med Enervit. Lokaliserade 110 t-shirts som varit på vift i det stora huset jag jobbar i. Löpartröjor till våra löpare. Phu. Svarar på ett revisionsrelaterat mail. Noterar att jag ska kolla schemat för löptränarutbildningen i helgen. Att Lillan ska ha fodrade galonvantar och nya vinterstövlar. Vad vore livet utan post-it?

Saknade byxor och sockor till träningen. Gick på jakt till vårt omklädningsrum där halva min garderob verkar vara. Fann: tights. Inga strumpor. Triathlonkänsla med bara fötter.

Var hjälpcoach i lätta joggruppen som leddes av världens bästa hallänning. Hade träningsvärk ungefär precis överallt och fuskade som bara den på alla övningar som inte var jogg.

Var sen så hungrig så jag hallicunerade men höll mig tills jag kom hem. Lillan hämtas av farfar och äter på Grand Hotel och liknande gastronomiska äventyr. Jag: inte lika glamoröst. Stekte kikärter med bacon och purjolök. Åt med keso och två stora mackor ståendes vid diskbänken.

Lillan kom hem. Sa att jag såg mätt ut om magen, var en nakenfis och att man inte fick ha plast i skogen. Men jag fick en väldigt stor kram och en puss. Sen var jag tvungen att hitta på tre sagor. Böcker är bortrationaliserade och jag är så trött i skallen men brukar kunna hitta på något. Idag: tre björnar. Sen måste jag sjunga på engelska och är rätt nöjd med min översättning av ”Byssan Lull”.

När hon sen nattar sig själv till sömns skriver jag en ny postit för imorgon. Jobbar en timme. Funderar på att kasta ut tvn som bara stänger av sig själv hela tiden. Jag kör en tvätt. Städar och torkar (det är galet rent hemma hos mig, jämt!).

Sen är det dags att sova. Det ligger fortfarande en tvätthög på soffan som växer och vad fasen ligger det en måttstock på matbordet för?

Det får bli morgondagens sak att ta i tu med. Tänker på allt jag gjort idag. Tänker att det var bra jobbat. GÅr in i böckernas värld en stund innan jag somnar.

Sådär! Så roligt har jag! Imorgon är en till rolig dag! Sov så gott!

Livskvalitet

Jag frågade om tips på blogginlägg på Twitter.
Fick samlat: löpning, livskvalitet, popcorn, choklad, trailskor och varför jag började springa.

Mycket bra ämnen jag ska behandla.

Några av dem kan sammanfattas med den soliga GPSorientering vi gjorde idag på Sydkoster. Herregud vad vackert!!! Njut av bilderna. Jag ska njuta av en skaldjursbuffe .

Vad jag talar om när jag skriver om löpning.

Jag talar om fart. Uthållighet. Kraft. Natur.

Jag talar om asfalt, geggamoja, lera, sågspån.

Svett, mjölksyra, endorfiner, blodvite.

Jag talar om länge, kort, brant, flackt och utför.

Ensam. Tidigt. Sent. Med kärleken, Med vänner. I trängsel.

Emellan. Till. Ifrån. På grund av. Trots att. Fastän.

Jag talar om ett andetag. En armpendling. Ett lyft av en fot och en till. En kort kort stund ovan marken. Jag flyger. Ett steg till. Flera steg. Flera tusen. Ett löppass. Någonstans. Någongång. En dag. I en vecka. I en månad, ett år och en tid och ett liv. Detta lilla lilla enskilda steg i ett jättestort sammanhang. Ändå där på en viktig plats. Som en länk.

För att jag vill. För att jag växer. För att jag når längre. Blir större. Ser mer. Hör mer. För att det är enkelt. Naturligt. Simpelt och fundamentalt. För att jag kan och för att jag blir lycklig.

Det talar jag om när jag skriver om löpning.

Styrka och veckan som kommer

Igår var det sommar. Det var så varmt och skönt så jag och Lillan sprang runt nakenfisar på tomten. Man kan det när man bor vid rådjur, troll, skogsrån och en och annan räv.

Idag vaknade jag till höst. Jag älskar hösten! Jag älskar hösten mest på landet där det yr färgglada löv och man kan tända en brasa och plaska runt i gummistövlar.

Jag springer sällan två dagar i rad så idag tog jag mig bara lite tid till styrka. Jag har klurat på hur jag ska få igång mina lår. De som inte svarar när det ska gå fort. Jag tror stenhårt på löpstyrka och att trumma in rörelser i kroppen som man sen vill få till under löpningen.

Idag körde jag 10 x 50 stycken höga knän. Höga knän med hög frekvens med liiite framåtlut igenom hela kroppen så bålen fick vakna lite. Sen 4 x 30 skridskohopp. 3 x 20 utfall med spett ovan huvudet. (Jag tar det jag har tillgängligt)

Sen 3 x 10 armhävningar och 3 x 1 min dynamisk planka. Draken med vattenkanna 2 x 20 växlande ben.

Sen var det klart!

Veckan som kommer är lite speciell. Jag sa att jag skulle springa 10 mil om Sverige gick till final i herrhandboll i OS. Det. Gjorde. De. Och ska man springa 10 mil så är det nog roligare att göra det i dagsljus och då får man rappa på innan höstmörkret drar in över Norden.

Lördag. Passar bra. Hjälten ska på fest utanför Norrtälje alltså springer jag på Roslagsleden och springer den hela dagen tills jag tar slut och han kan avvika från kalaset och hämta resterna av mig någonstans. Det kanske inte blir 10 mil men slingan jag mätt ut är ungefär så lång. Undrar bara hur terrängen kommer vara.

Annars är det möten, vänta vänta vänta på mail som betyder att stenen rullar. Yoga. Mys med Lillan. Massa jobb. Massa träning. Massa liv. Avslutar med lite bilder från landet. Jag är laddad från tårna med frisk luft, god mat och bra sömn så bring it!

You make my heart beat and my spine strengthen

Ett missförstånd- helt och håller mitt, gjorde att jag var iskall i hjärtat idag ett tag. Och det reddes ut för att den inblandande är klok och vettig , tack fina du!

Men sen dess har jag funderat.
Livet som vi i den här generationen lever det gör att vi korsar en otrolig massa människors väg. Fysiskt men även via alla de sociala medier vi kan använda. Det tar en millisekund att klicka ”gilla” och ge en tumme upp på Facebook och Twitter. Bakom- en riktig person förstås men visst kan det bli lite slit-o-släng med kommentarer, både positiva och negativa. Jag är guilty as charged! Sociala medier är ett sätt att bota den FOMO – fear of missing out jag får ibland. Jag är hemma många kvällar själv, är nyfiken av mig och vill gärna uppmuntra, heja, fråga, tala om. C’est moi!

Men när det händer något, då smalnar fältet av drastiskt. Då gäller det att veta vilka som står där, redo att bära dig. Jag har ju rasat ihop både för nästan exakt två år sen och sen för lite mer än ett år sen. Då fanns de där, mina närmsta vänner. Och det är inget jag inte släpper om de skulle behöva mig. Finns inget viktigare.
För när skit händer, och det gör det, så gäller det att veta vad som är viktigt. Vilka man kan lita på.
Vänner är kanske inte de som alltid håller med heller. Min fina vän H brukar säga när hon ska ifrågasätta mig: Tough love. Och då vet man att det är med kärlek och omtanke som man inte bara säger ”heja” ”gilla” och ”go!”. Det är bara riktiga vänner som kan göra det. De har passerkort för att göra kärleksfulla personangrepp.

Det har inte de som inte känner varann. Det har inte de som bara ogillar en åsikt eller en ståndpunkt.

Om vi ska ha kloka, intressanta, innehållsrika bloggar, forum, flöden, feeds i vår mediala värld så måste vi lära oss att separera åsikt från person. Att ifrågasätta ståndpunkt inte intelligens eller personvärde.
Att respektera meningsskiljaktigheter och separera dem från personangrepp.

Jag lovar att göra mitt allra bästa. Hoppas du är med mig.

Så diskuterar vi vidare, hejar, peppar, gillar, frågar, undrar och talar om.

Och ses på riktigt ibland!

Här är två som får mitt hjärta att slå och min ryggrad att stärkas och som jag självklart släpper allt för:

Sådär. Nästa inlägg ska handla om hur jag ska träna för att springa 16 mil.