Dags för vila!
11 augusti, 2012 3 kommentarer
Älskade kropp. Älskade ben. Pannben. Älskade fjäll. Ottfjäll.
Jag kom i mål. Jag kämpade. Kroppen sa nej nu räcker det med äventyr redan från början. Pannbenet och löpglädjen sa ” vi kan det här nu kör vi”. Det tog en hel del övertalning. Det var trångt första 8. Gick på led. Halkade i knäddjup lera. Det slet i rygg, ligament, nerv. Fötterna som en påse ben. Ont.
Men hade bestämt mig så tog i allt jag kunde. Slet slet slet. Gav mig inte.
När det bara var 6 km utförs kvar. Då jäklar. Jag flög utför fjället. Sub 5 tempo sista 3. Helt slut. Ramlade ihop.
Tigerfisen var där. Frågade: är du klar nu mamma? Ja. Nu är jag klar. Nu ska vi vila. Vilken sommar.
Om Annie
Jag är glad och tacksam över att ha gjort det där loppet men jag har ingen längtan att göra om det. I alla fall inte på väääääldigt läääänge. Men hur gick det? Hittar dig ingenstans?
6:48 tror jag! Tappade 20 på att starta för långt bak och sen lade benen av uppför Ottfjället
!
Vilket år sprang du? Kram
Tror det var förrförra… Jo det var det. Dvs 2010.
Tyckte inte det var jobbigt men det där underlaget är inte min kopp te… 