När endorfinerna skenar

…så kan det gå lite för fort. Alltså 6 km i 5:20 är på intet sätt för fort men jag är ju ett vrak efter det här famösa snögloppet om 50 miles förra helgen.
Men kroppen bara spritter av löpglädje och livseufori just nu så det är svårt att stå emot.
Jag gjorde en apostlahästig snabb sightseeing av Lund. Hittade en fin alle:

… och en massa andra gator och swosch förbi Skånes och Göteborgs nation. Det var mycket swosch, yeeha och WOPPA under de 31 minuter jag var ute.
Under den här vilda westernrundan hann jag tänka lite trots alla ljudeffekter.
Jag är så otroligt fantastiskt förskonad från skador. En nerv i kläm är inte mycket att bråka om när det inte beror på något allvarligt.
Men jag har dragit en muskel i ljumsken och vänster knäskål ömmar lite. Jag är livrädd för att skada mig och så otroligt laddad för att jobba mot mitt, i perspektiv, galna marathonmål. Så jag styrde stegen mot hotellets gym för att lägga lite energi på att prehaba och rehaba. Det såg ut såhär:

och såhär:

Rygg. Bål. Axlar. Djup stretch för sätesmuskulaturen, den som kallas pigeonstretch. Vänster är verkligen stel.
Såhär glad var jag iallafall efter att ha tränat och haft en toppendag:

Som ett 80-talsdisco.

Att bo på hotell betyder BBC News och en egen fredagskväll 6 dagar innan PwC Fun and Charity Run och 2 månader innan Tjejmarathon betyder jobb! Imorgon är det upp i ottan och ut till Skryllegården för att sätta upp tält och heja på våra 25 löpare och 475 anmälda totalt! Fattar ni hur roligt jag har? Sov gott!

About these ads