Fokuskifte, veckans träning och nästa

Söndag kväll och första helgen sen i somras jag inte haft med mig jobbdatorn hem.  Jag har nu ungefär en månad  framför mig där trycket är avsevärt lättare än det varit under hösten på jobbet och jag har möjlighet att fokusera mer på träningen genom att minusflexa lite och inte jobba över lunchen. Det är ungefär 4 månader till TEC (8 mil) och 5,5 månader till Stockholm Marathon. Dags att börja fokusera lite.

Jag har tänkt en del på hur jag tränar, vart jag säger att jag är på väg. Vart jag känner att jag är på väg. Jag har inte kunnat följa någon annans träningsprogram. Kan nästan aldrig passa tider till pass osv utan jag tränar där jag har möjlighet. När jag har det tufft på jobbet och jag har hämtning och lämning då hinner jag inte mer än att få ihop vardagen med väskor, leriga kläder, mat, tvätt och sen jobba på kvällen (eftersom jag bara hinner jobba 6,5 timmar för att inte Ebba ska vara på dagis för länge). Så då blir det lite spontant även om jag har ett mål i sikte. Träningen är många saker men den har mest fått fungera som ventil de senaste månaderna. Medan jag springer rensar jag skallen, och då är det svårt att vara helt koncentrerad på prestation. Därför blir det lite som det blir. Och  jag blir lugn och harmonisk, men kommer inte så mycket närmare Stockholm Marathon på 3.40.

NU. Är det mindre att rensa. Nu kan träningen bli Träning. Med 100% fokus på det jag gör när jag gör det. Ett stort fokus och paradigmskifte för mig. För nu ska jag bli snabbare. Starkare. Och uthålligare om jag får önska men jag behöver våga lita på att jag har mycket LSD i kroppen (den snälla Long Slow Distance varianten). Nu blir det lite läskigt helt plötsligt för nu ska det gå fortare. Nu måste jag ta ut mig.

Från och med imorgon kliver jag på Magnus program. Jag är ett kontrollfreak och direkt när jag läste igenom det så ville jag protestera och ändra men jag litar på Magnus. Vi kör ihop en dag i veckan ( när vi hinner) och han vet vad jag har och vad jag vill prestera så jag måste lita på att programmet leder mot det. Jag ska våga köra som han säger. Men jag kommer att lägga till ett ultralångpass innan nyår och det är inte för mig fysiskt det är för min skalle. För jag har inget ultrasjälvförtroende just nu.

Veckan som var:

Måndag- crossfit med Magnus och halvslö spinning på kvällen

Onsdag-  200-400-800-1000-800-400-200 intervaller med Running Sweden

Fredag- PT pass på WC Vasastan

och så idag… Jag hade tänkt köra ett sista pass precis som jag vill innan jag börjar köra efter Magnus regim. Men hade bara barnvakt i exakt 1 timma och 45 minuter och ville gärna hinna varva ned lite innan mitt yrväder kom hem igen. Då fick det bli till Ursvik, 10 km rundan, och tillbaks. Det är bara upp o ner i 15 kilometer. Jag kände mig seg vilket har att göra med den  100% iga ökningen i styrketräning denna vecka. Och var på väg in i samma gamla tänk- jag tar det lugnt då. Lufsar runt. Men nej! Nej! Jag är frisk o stark och (relativt, tror inte mammor blir det helt någonsin) utvilad. Nu biter jag i! Och det gjorde jag. Det gick inte fort men var hemma på smackabang 90 minuter och det är väldigt kuperat. Utan någon frukost direkt för jag var för mätt från min lilla Nobelmiddag kvällen innan. Men jag tog i. Vågade hålla i. Vågade trampa på  fast det sög i benen och var det så farligt då? Nä. Jag överlevde. Så nu gör vi det igen. Nästa gång. Bra där.

Hem snabbt och hinna stretcha lite innan Ebba kom hem och började busa igen.

Veckan som kommer bjuder på lite fartpass. Lite styrka. Imorgon börjar jag med att vicka spinning. Kommer bli ett utmanande pass och jag är så laddad. När jag får till bra musik och ett bra upplägg- då längtar jag! Innan passet blir det styrka med superset.

Nu. Börjar nedtrappningen på jobbet. Så så viktigt. Ska ta ut flex. Semester. Mammadagar. Vara ledig. Göra massor av det jag skjutit på. Läsa böcker. Leta utbildningar. Leka med Ebba. Träffa vänner jag saknar. Flytta (ja just det lilla projektet). Ladda om. Är redan helt lyrisk.

Ha en fin vecka!

About these ads