Att vara sist på träningen

…är också träning.  Bra träning. Både för psyket och det fysiska.

Igår tränade jag i vår snabba grupp. Där är det några rappbenta grabbar och tjejer som kör. Vissa som springer milen på 38 minuter. Och så jag. Som inte springer milen. Liksom. Jag har inte kört i den gruppen sen före Lidingöloppet. Är alltid sist.

Vi körde med snälla Alfred från Running Sweden igår. Isen blänkte på sina ställen. Tittade på mina obrutna Icebugs men nej! Jag kommer lämna tillbaka dem och köpa broddar. Bättre lära sig att sätta fötterna rätt än att lära dem klampa fram när det är is och lägga de pengarna på bra vinterkängor.

Planen var att springa ned till Karlbergs slott. Lite stegringslopp och sen stege 200-400-800-1000-800-400-200 med 45 sek vila emellan.

Jag hamnade långt efter direkt. När jag kom ifatt var det dags att springa igen. Vi vände fram och tillbaks längs vägen mot Pampas två gånger och när vi kom upp på 800-1000-800 intervallerna hann jag inte vila för de vände emot mig, men sprang å andra sidan inte lika långt för hann aldrig ifatt.

Ett slitigt pass. Skulle kunna varit psykologiskt kämpigt och deprimerande och starta en tankecirkel som såhär:

Jag är långsam. Jag kan inte. Jag är sämre än de. Jag orkar inte. Jag ger upp.

Jag vänder. Jag hör inte hemma här. Är inte bra nog.

Men så tänker inte jag. Jag sinkade inte någon. Jag fick ett galet bra träningspass. Alfred var uppmuntrande och såg till att jag var ok. Jag var sist. Sämst i den gruppen om man ser det så. Men jag kanske tog i mest av alla för att ändå ha dem i synhåll hela tiden. Jag kanske gjorde den absolut bästa träningen i den gruppen igår för att jag fick ta i så. Kanske inte. Det spelar ingen roll. Jag kan bara utgå från mig själv. Det jag hade med mig in i det passet. Det jag presterade.

Börjar jag jämföra mig med andra i min träning, i vardagen i utseende, i vad som goddam helst så har jag lagt prestationen i relation till något jag inte kan påverka. För det är bara hur långt jag har kommit i relation till mig själv och var jag startade och hur mina förutsättningar ser ut som någonsin kan vara värt att benchmarka emot. Du. Ni. De. Kan vara inspiration eller avskräckande exempel. Men aldrig något jag kan jämföra mig med.

Tack sister Madde för den här.

About these ads