40 minuter me me me

Ottsjö. Paradise as I know it.

Efter min mjölkpigatidiga morgon hann jag bli rejält hungrig, svettig, trött och ganska stressad innan jag kom iväg till vårdcentralen. På vägen hörde jag ett litet ”kapling” vilket jag gissade var cykelnyckeln som hoppade ur låset men jag trampade på. ”Bra stucket” sa jag till sköterskan för hon lyckades få ut tre rör med rödsoppa från mina annars snåla kärl. ”Gott kaffe” sa jag sen till cafeinnehavaren där jag skottade i mig lite frukost (efter frukost nummer ett utanför- quinoa med hallon-tried and tested rekommenderas inte). Knatade iväg till kundbesök och bad cykeln att inte bli snodd, nu utan nyckel att låsa med.

Med byggandet av tvärbanan som soundtrack försökte jag sondera i databasen och förbereda mina delar. Jag älskar mitt jobb men ibland kommer jag på mig själv med att undra ”vad gör jag?”. Idag tex när jag stod inne i ett typ av säkerhetsrum med datorn på en hylla och näsan i höjd med ett dammigt hyllplan och nös nå galet.

Jag är en högpresterare på jobbet, jag är aldrig nöjd med mig själv och tycker ibland inte att jag är bra nog. Jag vill bli bättre bättre bättre men vet att jag är grym på mitt jobb, fast inte tillräckligt. Aldrig. Att vara revisor handlar ofta om att övervinna förutfattade meningar och bygga ett förtroende. Att få igenom att vi är där för att hjälpa genom att kontrollera och följa upp och fråga. Inte leta fel. Vi pratar om ”comfort”, vi söker trygghet i vissa saker. Hittar vi det inte, då försöker vi se hur vi kan få det och hur vi kan hjälpa kunderna att ha egen kontroll och hitta fel. Jag skulle aldrig kunna jobba som revisor om det enkom handlade om att leta efter fel och påpeka dem. Jag vill hjälpa och jag älskar känslan av när någon jag har möte med, går från stel och suckande över att ”revisorerna är här” till att säga ”aha” med ett leende och själv fundera över hur saker och ting görs och tycka att det är trevligt att vi är där och hjälper. Ja det var lite om mitt jobb det.

Mitt jobb. Som just nu är ett heltidsjobb+. 8 timmar per dag behöver jag lägga på revision och sen har jag mitt älskade löparprojekt. Där jag har fantastiska kollegor och vi lyckas rodda detta trots annan beläggning. Men när det är såhär mycket så kan jag inte lägga krav på en massa träningspass också. Jag har ett fönster när jag är på jobbet, sen måste jag ta hand om Ebba.  När jag är ute på stora uppdrag kan jag inte lägga löppass på vägen dit, inte ta långlunch och träna.  Det går inte. Så träning för glädje och prestation får bli träning för glädje och fokus och ork denna vecka.

Bestämde jag idag när jag skyndade hem vid halv fem. Jag hade inte tid till det pass jag tänkt. Skulle jag då strunta i det? NEJ! Jag tog yberviktig tid till att skrapa ihop flås, glädje, endorfiner och fokus inför jobb ikväll.

 Ebbas mormor var här idag så skarvade 15 minuter från jobb och 25 minuter av hennes tid och fick därmed till 40 otroligt viktiga minuter för mig. Jag tog ett samtal med min banknisse under uppvärmningen- 10 minuter låneansökansprat, ” du får följa med här när jag springer” sa jag. Sen stängde jag av jobb, lån, sälj, köp, flytt, tvätt, städ, matlagning, att vara mamma, att vara allt utom mig. En maskin. Ett par lungor. Ett par ben. 30 minuter bara för mig. Energi nog för en timmes löp. Mata mata mata. Pumpade en snabb kilometer i 4:30 fart. En till i 5 tempo. 2 branta backintervaller. En raksträcka med tempo. 2 låååånga backintervaller till. Bara öste, benen skrek och jag tänkte att jag har bara 15 minuter till- UT med krutet. Det är brant i min backe. En skidbacke var det förut och maj gad känns det sista biten. Tänkte på Vertex. Tänkte på Ottsjö. Öste på utför. Hela vägen ned till Ursviksvägen i full spätta. Vände och bara matade uppför och hade grym teknik, uppe på tårna, trippande steg, blicken över krönet, hög frekvens, armarna pendlade fram o tillbaks. AOUCH så bra.

Så otroligt enkelt. Klockan 16.30 hade jag för mycket att göra, skallen snurrade, jag var trött, seg och fattade inte hur jag ska få ihop den här veckan.

NU. Har jag lika sketans mycket kvar att göra men jag sitter och småler lite. Fokuserad. När det gäller träning- så finns det anledningar som knäcker alla ursäkter. För du mår så jäkla gött.

(Och- jo, cykelnyckeln hittade jag på vägen hem. För jag har flyt just nu. .)

About these ads